Attention seeking bastards

Den varma förmiddagen ägnades åt att gå igenom de 600 bilder jag vid det här laget har tagit. Trixade till några gamla bilder från Ernhalls barnkalas, fick dem att se ut som najsiga vimmelbilder. Resten av förmiddagen spenderade jag med absolut inget annat förutom min tankeverksamhet. Dock satt jag med datorn i knäet vilket uppfattades som om jag var upptagen. Great success!

Martin och jag försvann ned på stan, hungriga som gamar och något shoppingsugna. Finns en surfingbutik här i stan som jag nu kan konstatera har min storlek. De tillhandahåller inget annat än slimfit enligt det trevliga butiksbiträdet vilket fick mig att köpa en t-shirt.

För att förgylla detta ögonblick inhandlades två kulor sorbetglass, lemon och raspberry som avnjöts på en bänk mitt på gågatan. I ryggändan var som en platå med vackra utslagna växter i vilka stora satans fåglar satt i. Vid flertalett tillfällen flaxade de iväg och några gånger råkade de samtidigt rycka tag i mitt hår med klorna. Ibland skulle det vara fantastisk med en väldigt portabel hagelbössa. Som en nyckelring. Hur smart är inte det?

Därefter var Martins tid kommen att finna skor med snören – eftersom han några veckor inte kom in på krogen med detta som anledning. Likt en velig kvinna som provar en sko efter den andra, storlek efter den ena, jiddrar kring allt möjligt, stod han där med mig som sitt följe. Ja, precis som ett gammalt gift par. Oh God. Efter vad som kändes som en evighet står han i kassan, de lägger skorna i en påse när jag inser: “Helvete. Jag håller inte i min påse med t-shirten. Den la jag av mig med vid bänken för 30-40 min sen.”

Med fart och liv som Blixten McQueen från Bilar såg vi platsen där glassarna försvann. Påsen var inte längre där. Svor lite högt, mest arg på mig själv, när en av killarna vid bänken drar fram en påse bakom sig. Efter några väl valda ord såsom “If I weren’t a straight guy I would give you the best kiss in the world right now” vilket ger ett snabbt svar “Thank God you are straight then.” Efter några minuters skratt med hans vänner beger vi oss iväg i vilket som nu förvandlats till spöregn.

Har fått två nya room mates från Kanada, Kaithlyn och Amanda vilka jag hade en svenskalektion med igår. Vet inte riktigt vad jag ska säga om kvalitén men de båda förstod inte hur man kan förstå ett mummel. När Kaithlyn försökte repetera vad jag sa fick hon mig att låta som en retard vilket jag inte var sen med att anmärka på.

Nåväl. Resten av kvällen umgicks vi med Jennifer, Linda och hennes make Andrew som är en riktigt trevlig kille. Vi är överbjudna till dem idag, de bor på guldkusten så vårt tåg åker om en timme. Vi ska allesammans åka runt på sightseeing. Oerhört kul och trevligt att träffa “lokalbefolkningen”.

Önskar verkligen allting är bra med er därhemma. Kram!

PS: Rubriken kommer från en annan händelse under kvällen/natten vilken jag inte hinner gå in på nu men det handlar om människor. Oväntat va?