En snabb notis bara för imorgon bitti kommer jag ha fullt upp. Moreton Island och valar väntar nämligen på mig så jag skriver mer nyheter om den här dagen – en annan dag.
Puss o kram
Monthly Archives: September 2008
Time just passes
Snart har jag varit här en vecka och det är helt otroligt hur fort tiden går och hur mycket som hinner hända fastän jag inte direkt gör nånting under dagarna. Det är verkligen helt olikt sig från därhemma, kanske inte så överdrivet mycket med människor eller livet generellt utan mer vad man gör det till.
Som jag. Har chillat, tagit det lugnt i en vecka. Semester utan att direkt gjort nånting. Och det är ganska skönt även om jag nu börjar vilja ha en någorlunda plan för framtiden. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen men planerar hursomhelst att lägga mycket tid på fotograferandet, inte bara bildtagning utan även bildredigering. Vill verkligen ta bilder som betyder nånting, inte bara en vacker vy eller en färgglad bild. Tant Vexy får komma hit och bolla idéer. 
Undersöka eventuella fotoutbildningar eller kurser här i Australien ska jag göra. Finns säkerligen en hel massa vettiga saker jag kan lära mig för visst är det så jag kan ta en bra bild. Men betydelsefull bild. Nja. Och om jag kan så är de för få.
Gårdagen ägnade jag till fotografering i Brisbane’s Botanica Garden vilken är en stor och vacker stadspark med mycket fåglar. Tyvärr är det fortfarande vår vilket gör att färgerna inte kommit till sin fulla prakt ännu. På väg dit hann jag bara gå utanför vandrarhemmet sen fastnade jag i samtal med en kille från Nya Zeeland, Terry. Han och en vän var på seglingstur längsmed Australiens kust. Skulle stanna vid några större städer för att cykla.
Så fruktansvärt skön. Diskuterar våra yrken, hur han nu tröttnat på att vara metallarbetare efter 35 år vilket förövrigt verkar vara ett vanligt yrke. Meningen med livet. Vad som är viktigt för oss. Vi står där utanför och han väntar på sin vän som skulle fixa en hyrbil så de kunde ta sig till hamnen. När vännen väl kommer hoppar han ut, presenterar sig och frågar Terry med dialekt: “Is Ken coming with us to Sydney?” Terry vänder sig om, kollar på mig och menar på att det är okej. And I’m just like “No no, I’ll find something else to do. You know, I’ve only been here for a couple of days. Thanks anyway!”
Fortsätter ned till stadsparken men hinner bara gå i fem minuter innan jag än en gång fastnar i samtal. Denna gång med en trevlig tjej som delar ut lappar. Hon är i 20-årsåldern, kommer från Estland och heter Kitty. Jag har börjat presentera mig på följande sätt för alla: “My name is Ken, like in Ken and Barbie” annars tror de jag heter Kim. Hennes presentation var inte sämre den “My name is Kitty, like in Hello Kitty.” Tror ni jag kan hålla mig med min dåliga humör nästa gång jag träffar henne? Hello Kitty….
Hursomhelst. Vi pratade med varandra i säkert en timmes tid kring vad hon jobbat med, vart hon varit, mina planer som inte existerar, Scrubs, filosofi, sex, gangbang, kärlek, problem, killar och tjejer samt efternamn. Tydligen bor vi på samma vandrarhem så kanske att vi möts igen.
På kvällen var jag, Ted, Martin och en tysk kompis till honom (Christopher) på bio där vi såg “In Bruges”. Den var grym! Väldigt dämpad stämning som gav mycket till filmens karaktär men humorn var oslagbar. Vid elva traskade vi hemåt men Martin och jag stannade vid ett stort pariserhjul för att ta bilder, Ted var tvungen att lägga sig i skaplig tid. Jobbar med rekrytering för Röda Korset.
Vi tog en hel del bra och roliga bilder, trötta som få börjar vi röra oss sakta men säkert ifrån pariserhjulet när vi blir stannade av en aussie som har en egen kamera. För ovanlighetens skull fastnar vi i ett samtal. Diskuterar kameror, bilder, mobiltelefoner, gps, uteklubbar, mat och bilar. Musik! Vi har alla likadan musiksmak. Under tiden vi minglar kommer en pundare fram till oss och frågar vart närmsta stället för att droger är. P.J pekar och säger nånting varpå han försvinner iväg. Sen skrattar han lite för sig och sa han bara ville bli av med snubben, han hade ingen aning om vart man köper droger.
P.J ville skjutsa hem oss så vi gjorde följe till hans bil 20 min bort. På vägen dit berättade han om en stor festival i helgen här i Brisbane varpå han bjöd med oss ifall han skulle dit. Han ville att vi skulle få träffa hans vänner. En supertrevlig kille!
Avrapportering klar för idag. Sorry för att det blir lite utdraget men jag vill berätta så mycket. 
Ha kul!
A german, a frenchman and a swede
… goes to the cinema. There is a new asian movie called “Up the Yangtze”. Before the movie begins they talk about where they come from.
- I’m from Eskilstuna in Sweden, says the swede.
- That’s a great place, the frenchman announces. I’ve been there and to Örrrebro. Old girlfriend, he explains. Hej hej, precis, puss o kram.
- Which part of France do you come from, the german asks.
- Normandie.
- Oh! That place once had beautiful beaches before us germans came there.
- You guys did what, the frenchman asked.
- Have you heard about D-day? That’s the day when Germany invaded Normandy, the swede explained.
- Ahh, alright, now I understand. Well its still quite beautiful.
- Good. As we say in Germany, it’s all fun and play until someone cries.
Everyone bursts out laughing. But the discussion about war and tyranny continues.
- We are still afraid of the romans, says the german. Julius Caesar.
The frenchman jumps in and says the germans shouldn’t be afraid of them and gives an explanation of why. When he finally says “If there are anyone we all should be afraid of it would be the swedes. Have you ever heard of Röde orm?”
For some time we were sitting there, wondering how it would’ve been like if the swedish vikings had discovered America before Columbus and that instead of english we all would speak swedish.
Ungefär så såg min kväll ut. =) Och efteråt gick vi ut till en bar där vi satt och minglade några timmar. Haha! Härliga killar. Martin och Landry. Vi ska träffas fler gånger. Martin och jag träffades när jag satt ute på “balkongen” och mixtrade med blogdesignen. Vilken jag inte får ordning på. Men han satte sig bredvid mig och käkade en pizza, när det efter en stund kommer fram att han jobbar som webdesigner. Muhaha!
Han tyckte min design såg bra ut och har jag några problem skulle jag säga till. Hursomhelst han frågade mig om jag ville följa med och kolla på den här filmen. Känns rätt coolt att man nu börjar känna igen lite folk att heja på om inte annat. Som innan vi gick ut satt jag och minglade med “pundartjejerna” från kvällen innan och när vi kom tillbaka till hostellet träffade jag på Andy, den trevliga engelsmannen.
Det där får nästan räcka för nu. Men innan måste jag säga att det var en fruktansvärd och fruktansvärt bra film vi kollade på igår. Se trailern och är ni intresserade av hur det egentligen är i Asien så se den.
Kramkram!
PS: Nu är det varmt.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Q1fFuynf-Y]
C’mon Ken, smoke sum weed
Dagarna går framåt här i Brisbane och det är himla skönt utan all stress som jag annars omgett mig med konstant det senaste halvåret. Visst, det faktum att jag har njutit en hel del den här sommaren ska jag inte kasta under mattan.
Oj idag är det bara ett moln kring vad jag ska skriva. *skrattar* Nej jag är varken hög, berusad eller bakis. Sov inte överdrivet bra av nån anledning, därför är jag idag lite diffus. Lite kort om gårdagen hursomhelst!
Vaknade. Skrev på bloggen. Duschade. Stack till stan. Satt i solen på en bänk och lyssnade på samma härliga musik som omgav stadskärnan dagen innan. Gick faktiskt in till en Vodafone-butik men lackade ur när jag fick vänta i 30 min så jag tjappade.
Håret mitt har varit helt kaos! Tänk er fluff och tänk er mycket. Omöjligt att få skiten o lägga sig. Bestämde mig för att hitta det hårdaste vaxet i hela stan och måste säga jag är besviken på utbudet. Men gick förbi en salong och de ville fixa till mitt hår så vi kunde prova några produkter. Visst, lite lyx kan jag väl kosta på mig tänkte jag. Haha! Sen visade det sig att de inte hade några hårda vax fastän det var vad jag frågade efter. Grr. Men de plockade fram en gele så det blir väl till o prova om några mirakel sker.
Utöver det köpte jag ett halsband. Typ surfhalsband. Bilder kommer vid ett något senare tillfälle. Och för övrigt satt jag och skrev i min svarta bok resten av dagen och en stund på kvällen när några tjejer jag träffat kvällen innan ville jag skulle följa med till puben. Som den gentleman jag är ser jag naturligtvis till att damerna kommer till rätta.
Att notera är att festerna börjar typ 18 och slutar vid 1-tiden, åtminstone här på hostellet. Ganska vilda fester till och med för att vara mig. Ett blues-band var här och spelade igår kväll… grym musik! Det roliga var att några påtända killar drog fram en äldre man i 60-årsåldern från hostellet och dansade med honom. Han såg ut att ha skitkul dock var han helt slut efteråt! *skrattar*
Igår blev jag erbjuden gräs av tjejerna jag följde med ned till puben men tackade snällt nej. Sen var det ett bestämt nej med förklaringen om att det inte är min grej “Doesn’t it seem likely that I don’t want to smoke weed when I don’t even drink alcohol?” Nej det tyckte de inte. Var två helt skilda saker. Och visst så kanske det är. Still, I don’t use shortcuts to “happiness” as I’ve explained with a smile on my lips to several of those staying at the hostel.
Stack tillbaka till mitt rum tidigt under kvällen för att greja lite med blogdesign. Har en färdig design nu men för att kunna göra vissa ändringar måste jag betala, vilket känns lite fult. Grr. Får se vad jag gör. Men jag var inte ensam på rummet, det var irländarna Packi och Deagan som ockuperat. Båda var helt slut och något höga. Framåt 22-tiden fick vi två nya kamrater till rummet, Ted och… nånting. =) From England. Under en timme diskuterade dessa fyra kring priserna på gräs, piller, flytande droger och horor samt strippor.
Ted verkade hursomhelst vara en trevlig prick, låg och småpratade med mig en timme under natten. Fick reda på att han ska tatuera in Super Teds märke på röven. Haha!
Har mycket mer att berätta men det blir så fruktansvärt långa blogginlägg att läsa för er. Bläää! Idag ska jag verkligen köpa kontantkort. Over and out!
PS: Fick en ny låt på mailen från Petra. Helt sjukt bra! Tack. Lyssna på den själva här nedan.
“Everything” med Stereofuse
I remember you do you remember me too
Born on the 14th of July the smell of roses made her cry
And though you’re going far from home rest assured you’re not alone
‘Cause I would give everything that I own
I’d give you my heart and this skin and these bones
The sun the moon the earth the sky I’d never even stopped to wonder why
I would do anything
I would give everything
to be your everything
It seems like such a long long time since your body crossed my mind
But I think that you should know
it wasn’t I who had to go
‘Cause I would give everything that I own
I’d give you my love and this heart made of stone
The sun the moon the earth the sky The motorcycle that I like to ride
I would do anything
I would give everything
To be your everything
But if ever you should stray just sing along and I will play
Look into your hands I’m slipping through them like a tiny grain of sand
I remember you do you remember me too
Seems like such a long long time since I held you near and called you mine
‘Cause I would give everything that I own
I’d give you my heart and this skin and these bones
The sun the moon the earth the sky a brand new car that you and I could drive
I would do anything
I would give everything
to be your everything
Everything
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-HjQr8kHPLY]
Good morning Angels
Ytterligare en solig dag i Brisbane. Hade tydligen varit skitväder här tills det jag kom hit. What can I say, I bring a little bit of sunshine wherever I go. Jajaja, tråkig humor. =)
Gårdagen gick framåt precis som väntat! Hittade mitt shampoo. Jädrans vad efterlängtat det var, utöver det inhandlade jag dusch creme, nuddlar, en penna och ett skrivblock som jag med lätthet kan skriva brev i. Idag måste jag däremot inhandla bestick annars får jag inte i mig mina nudlar.
Jag gick på Queenstreet mall och kollade i lite butiker igår. Ganska stort men inte överdrivet, gatan tog trots allt slut efter en halvtimme. Gillar däremot liveunderhållningen de har nere på stan, mycket musik och speciell sådan. En kvinna som sjöng och spelade banjo nåt så otroligt vackert.
Har tidigare aldrig drabbats av jetlag men igår slog den till hårt. Var som att gå i dimma eller vara helt knarkad. Kan ioförsig bara föreställa mig hur det är, inte så bra enligt mig. Höll på fem gånger att snubbla i trappor när jag försökt gå höger, vänster, höger och höger. Måste ha sett fruktansvärt kul ut och för det otränade ögat verkade det nog som om jag vore full.
En av mina observationer handlar givetvis om mat. McDonalds finns här, självklart. Däremot finns något som heter Hungry Jack vilket har en liknande Burger King-logo. Väl där inne spanade jag in menyerna. Whopper-meal. Grillat. Utan vidare undersökning kan jag konstatera att någon snott Burger King-konceptet eller så är det köpt men används här under annat namn.
Vid 19-tiden gick jag in på den vandrarhemmets pub. Kan dessvärre meddela att det var ganska dött därinne men fick kontakt med två engelsmän, Matt och Andy. Andy är en trevlig kille när han är något sånär nykter, aggressiv som full. Han varnade mig flera gånger. En hyvens kille med andra ord!
Lite problem med mig hade han. Kunde verkligen inte förstå hur jag kan vara nykterist! He was ashamed of me and because of the fact I hadn’t gotten any pussy yet during my 24 h in Australia since I was such a handsome guy who had this lovely hair. And because of my name, Ken. Gång på gång förklarade han att han icke var gay! Haha. Och gång på gång försökte han bjuda mig på öl och sprit. En jävligt skön kille!
“A jaegerbomb for Kenneth!” he yelled to the bartender who laughed. “Kenneth! Beer and alcohol is the future! Kenneth!” And he continued with disappointment in his voice “Oh Ken… how come you are sober? You make me feel like an alcoholic. However, it’s not that far from the truth.”
Några timmar senare övergav jag honom eftersom han hela tiden ville para ihop mig med tjejer och få mig att dricka jaegerbombs. Satte mig istället ute på takvåningen och kollade ut mot stan och upp mot månen, som förövrigt låg ned. Vid 22-tiden kom jag tillbaka till mitt rum trött som fan där jag hittade två andra killar som såg minst lika slitna ut som en själv.
En irländare och en kille från Sydney. Vi hade några riktigt sköna diskussioner och de berättade lite saker. På vandrarhemmet finns ett rum med 30 bäddar förtäljde en av killarna. Häromdagen, fortsatte han, när samtliga hade tråkigt slutade kvällen med en enda orgie. Fräscht. Saken är den att jag tror honom. Kryllar av lättfotade killar och tjejer på dessa ställen verkar det som.
Yaddi yaddi! Nu ska jag ut till stan och hitta en sked plus ett kontantkort. Vi hörs väl inom ett dygn igen eftersom ni kommer hem från jobben när jag lägger mig.
Ta hand om er!
Travelled through time zones
G’day mates,
I ungefär tolv timmar har jag nu varit i Brisbane. Vilket inte uttalas bane utan mer som benn. Kan inte säga att jag fått något riktigt uttryck ännu utav staden, har inte gjort annat än festat en stund i puben inatt och sen sovit ut.
Visst försökte jag nu på morgonen att duscha men utan shampoo och annan lyx gick inte det toppen. Ska snart iväg och inhandla det mest nödvändiga men ville ge er alla en rapport. För tydligen vill inte mitt Svenska mobilnummer fungera här trots det fungerade i Bangkok.
Jag är alltså inte död. Jag lever. Ja, mer eller mindre. =) Nej jag mår till och med riktigt bra. Lite overkligt är det men konstigt vore annat.
Vill börja berätta om flygresan från Stockholm till Bangkok. Några minuter efter jag bordar planet kommer en thailändsk familj ombord. Familj alltså. Vad innebär familj? Mamma, pappa och barn. Barn… Aldrig någonsin har jag hört ett barn skrika på det viset. Riktigt skar inom en och man förväntade sig flygande inälvor vilken sekund som helst. Men det fortsatte och fortsatte. Två timmar in på flyget slutade det att förpesta tillvaron.
Jag misstänkte på allvar att jag missat en kupp de andra passagerarna hade om att kasta ut den genom ett fönster eller liknande (kolla klippet från mitt förra blogginlägg). Resan gick oväntat snabbt, det måste jag säga. Just det, av någon anledning hade de Sex and the City på storbild. Efter att ha sett den en gång tidigare kunde jag vartenda replik så jag halvkollade på den utan hörlurar. Bara fylla i med ord som skor, sex, skor, sex, smink, Gucci, Versace, skor, skor, sex, bajs (Charlottes scen) och sen lite mer skor. Lägger man till “vill ha” framför ovanstående ord får man fram färdiga dialoger som används i filmen förutom en. Gissa vilken?
Mat. Gud vad de matar en! Mat hela tiden, tycker jag inte gjorde så mycket annat än trycka i mig mat. Och sova… Mmm… Det var skönt! Även om man inte blev mer pigg så var det himla mysigt. Lyssnade nämligen på gammal bortglömd musik samtidigt, två av mina favoritlåtar. En av dem kommer här nedan.
Transfern i Bangkok gick snabbt och smidigt men svårt att inte imponeras av deras nya flygplats. Stor! Gav en del roliga möjligheter till stilrena bilder, dock utan “moment”. På nya planet hamnade jag bredvid ett thailändskt par som heter Thawin och Chopchang. Thawin äger en metallskrot som hans fru hjälper till att sköta och de var på väg till Australien för att kolla på en ny maskin. Oerhört trevliga, blev till och med bjuden till både deras hem och metallskroten. “Call me when you are on your way home in a couple of years.” En annan rolig sak var när Chopchang sa till mig “You are a very very good looking man” varpå hennes make instämmer. *skrattar* Vad svarar man?
Annat jag gjorde under resan var att skriva i min lilla svarta bok. Tror det slutade på tio sidor. Och annat som jag måste belysa är att aldrig skjuta upp nånting. Den som blir lidande i slutändan är Du själv. Likadant gäller det med att ta chanser. För vad vore livet utan att ta chanser? Ofta ger de en livskvalité oavsett hur saker och ting börjar / slutar. Att våga är väl bland det viktigaste vi kan göra för oss själva?
Våga plugga, våga byta jobb, våga lita på en annan, våga leva livet? Våga göra det vi vill. Ofta gör vi nämligen det som är lättast för stunden istället för det som är rätt – vilket är fel. Och vem blir mest lidande?
Nu ska jag ut och jaga shampoo men går säkerligen in lite senare och skriver. Och glöm inte kommentera. Alltid lika roligt.
Bamsekram!
You med Amy från Evanescence
The words have been drained from this pencil
Sweet words that I want to give you
And I can’t sleep
I need to tell you
Goodnight
When we’re together, I feel perfect
When I’m pulled away from you, I fall apart
All you say is sacred to me
Your eyes are so blue
I can’t look away
As we lay in the stillness
You whisper to me
Amy, marry me
Promise you’ll stay with me
Oh you don’t have to ask me
You know you’re all that I live for
You know I’d die just to hold you
Stay with you
Somehow I’ll show you
That you are my night sky
I’ve always been right behind you
Now I’ll always be right beside you
So many nights I cried myself to sleep
Now that you love me, I love myself
I never thought I would say this
I never thought there’d be
You
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8nGnDujPThY]
Idag var imorgon
Idag. Känn på det ordet. Idag, inte imorgon. Till och med om några timmar. Oh God. Väskorna är hursomhelst packade, jag är nykammad och tågbiljett bokad till om en halvtimme.
För er som stannar hemma tillägnar jag det här klippet och föreställ er hur min flygresa kan bli. Om jag skulle få för mig att skoja till det. Löpa amok och ta över planet. Nja, det sistnämnda är inte så smart (kan ju inte flyga). Möjligtvis skulle jag kunna ta över planets vattenkokare. Eller just fan, det var ormar vi skulle döda.
Hör av mig när jag sitter i loungen på vandrarhemmet om nåt dygn eller när jag hittat till en hemlig bunker på Lost-ön där de har internet. Då kan det ioförsig ta lite längre tid, det har jag nämligen sett på TV.
Puss o kram
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=vLaX8UvVUQw]
Förväntningar
Tio försök till att skriva ett seriöst första blogginlägg. Hur skadat är inte det? Har nämligen velat att mina förväntningar på resan och livet, tankar om vad som händer kring oss, skulle genomsyra detta första inlägg. Många timmar har jag lagt på tankejakten efter sådant jag vill skriva om men som vanligt i mina tankar är jag överallt och ingenstans, tankarna är lika okontrollerbara som en tsunami. Inte undra på att jag ibland verkar disträ.
Hursomhelst åker jag imorgon. Imorgon. Smaka på ordet. Imorgon. Det är typ ganska snart. :blond Har tyvärr inte kunnat slappna av den sista tiden, tack alla ni som försökt underlätta för mig, vilket gör att resan är för mig fortfarande overklig. Kan inte riktigt föreställa mig att om 31 h sitter jag på planet. Imorgon. Andra sidan världen.
Skräckslagen är jag inte. Det är nånting helt annat. Inte särskilt långt ifrån spänning, det okända, inte veta nånting om framtiden. Vilket ioförsig är som vanligt men oftast har man en inbillning om vad man gör under morgondagen. Vad som helst kan hända, både bra och dåliga ting. Alla överraskningar livet för med sig behöver verkligen inte vara av ondo, vilket vi annars ofta refererar till när vi tänker på plötsliga förändringar. Dödsfall är ett bra exempel. Men de positiva förändringarna behöver inte vara lika omvälvande eller förändra tillvaron på samma sätt som ett dödsfall.
Ahh! Nu ska jag sluta tjattra, väskan packar sig inte själv. Men ack vad smidigt det skulle vara… “Eyy hörru, glöm inte tandborsten va?” Men vill till sist bjuda er på en fantastiskt skön låt med härlig text, Not Quite Paradise av gruppen Bliss. Kommer från filmen Titan AE.
Glöm för all del inte att njuta av dagen och vardagsmagin. Kramkram!
To the man that leads resistance to the great unknown
No directory assistance, now your on your own
But if your looking for a new world, Just open up your eyes
Because it’s not quite paradise but it sure feels like home
Not quite paradise, we can learn to grow
It’ll be alright, no, it’s not quite paradise
Tomorrow’s an illusion, yesterday’s a dream
Today is a solution, but you gotta let her breath
If your looking for the answer, it’s right before your eyes
Although it’s not quite paradise, it sure looks like home
Not quite paradise, we are not alone
It’ll be alright, no, it’s not quite paradise
Somewhere from the edge of time
When the flow is that and run so ryhme
I’ll call you up and say we made it ok
Somewhere in the back of your mind
When will see your demons come to life
And the world just fades away, you know it’s okay
But it’s not quite paradise, but it sure feels like home
Not quite paradise, we can make this place our own
Not quite paradise, we can learn to grow
Not quite paradise, we don’t have to be alone
Not quite paradise, no, no, no no, no no
Not quite paradise, but it sure feels like home
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6hud66BbFnI]
