hellocloud photography by Ken Lönnström

Hallå där!
2008-09-13 Surfers Paradise
Nu har ni rackarns ingenting att klaga på. Bilder och blogginlägg – kan väl knappast bli bättre än såhär? Logga gärna in på Facebook och skriv kommentarer, det är alltid roligt. Där har ni även en del andra övriga bilder.

Kvällen försvann himla snabbt igår. Var som att gå i ett moln för jag var så hungrig. Martin och jag bestämde oss för att käka indisk mat – vilket jag aldrig gjort.

Fy. Satan. Vad. Gott. Det klår garanterat all kina- och thaimat jag någonsin har käkat! Butter chicken beställde jag, mums fillibabba. En liten restaurang en bit utanför innerstan med en oerhört trevlig personal. Ikväll ska vi till samma område misstänker jag för att festa, eftersom det är så många “locals” där. Blir en lite annan stämning än den vanliga svinaktiga. Antingen det eller så ska vi till Fortitude Valley på oktoberfest – ölparty! Tjoho! Får se. Har ju trots allt hela dagen att bestämma oss.

En önskan som precis slog mig på käften är att jag skulle vilja befinna mig utanför min egen kropp. Förstår du, som ett spöke, en betraktare? Och vad skulle jag göra som en betraktare? Givetvis skulle jag följa mig själv en hel dag och studera vartenda ansiktsuttryck, varje rörelse vartefter jag flyttar mig.

Varför, frågar du dig. Av den enkla anledningen att jag lärt mig älska studerandet av människor. Se hur människor interagerar med varandra, vad för blickar de ger varandra och vad de betyder. En specifik rörelse innebär nånting för en människa, något helt annat för en annan. Jag är inte psykolog eller ens duktig på analyserandet men det är intressant. Roligt och annorlunda att medvetet betrakta människor.

Sitta på stan, se hur tjejer sneglar på killar, unga surfare vänder sig om när de passerar en vacker kvinna, hur människor föraktar eller tycker synd om hemlösa, hur folk reagerar på en lustig hatt eller vad som händer om man bara ler mot någon. Det finns så mycket ord inte kan beskriva.

Och det är därför jag skulle vilja betrakta mig en dag – för jag vet med mig att jag gör en hel del olika saker. Tror jag skulle vara ett intressant objekt. Ler gör jag himla mycket av olika anledningar. För att jag trivs, är lycklig, hör en bra låt eller bara känner mig levande. Kan vid vissa tillfällen få tårar i ögonen bara för att jag faktiskt mår som jag gör. Bra. Levande.

Inte alltid livet är lätt därför jag lärt mig uppskatta livet när det inte är svårast.

Du. Lyssna på dagens låt, känn och läs gärna texten till. För det är inte låten som är fantastisk, det är bokstäverna och budskapet. Kan nästan garantera att du vid låtens slut har ett leende på läpparna.

Lev livet idag och inte imorgon.

“100 years” med Five For Fighting

I’m 15 for a moment
Caught in between 10 and 20
And I’m just dreaming
Counting the ways to where you are

I’m 22 for a moment
She feels better than ever
And we’re on fire
Making our way back from Mars

15 there’s still time for you
Time to buy and time to lose
15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

I’m 33 for a moment
Still the man, but you see I’m a they
A kid on the way
A family on my mind

I’m 45 for a moment
The sea is high
And I’m heading into a crisis
Chasing the years of my life

15 there’s still time for you
Time to buy, Time to lose yourself
Within a morning star

15 I’m all right with you
15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

Half time goes by
Suddenly you’re wise
Another blink of an eye
67 is gone
The sun is getting high
We’re moving on…

I’m 99 for a moment
Dying for just another moment
And I’m just dreaming
Counting the ways to where you are

15 there’s still time for you
22 I feel her too
33 you’re on your way
Every day’s a new day…

15 there’s still time for you
Time to buy and time to choose
Hey 15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

View full post »

Anledningen till min frånvaro på bloggen de senaste dagarna är eftersom det inte hänt överdrivet mycket. Jag bor fortfarande i Brisbane och har inga planer på att röra mig de kommande 2,5 veckorna. Därefter blir det resa av.

Men innan jag berättar lite mer vad som händer ska jag berätta om de tidigare dagarna. Vad som hänt är att jag träffade en dansk, Mark, här på vandrarhemmet för fyra dagar sedan. Han följde med mig och Martin på bio, vi såg Tropic Thunder eller Thunder Storm nånting. Ben Stillers nya film. Var helt okej för lite ösgarv.

Utöver det har jag traskat runt, lagat lite mat (ja äntligen har jag köpt lite hit till vandrarhemmet) så har jag grejat en hel massa med kameror, teknik och vad allt det heter. Min kamera försökte vi lämna in häromdagen på Teds Cameras men de sa det skulle ta mer än tre veckor innan den var lagad. Och då var de tvungna att skicka den till Sydney. Han föreslog jag skulle gå med den till en kamerareparatör här i stan.

Väl där kollade han och sa att oavsett vad måste den skickas till Sydney, för han grejade inte med så avancerade kameror. Han tyckte vi skulle gå till Canon för de kunde säkert skicka den gratis till Sydney. Martin och jag diskuterade fram och tillbaka och jag dissar att lämna in den nu. Tar det när jag är i Sydney istället. Knappen på batterigreppet fungerar nämligen alltid.

Men men! På Teds Cameras köpte jag en ny kameraväska, stativ och en undervattenskamera. En Olympus som tål fritt fall på 2m och vattendyk på 10m. Might come in handy. Den fungerar till och med. Oerhört billigt med teknikgrejer här jämfört med Sverige. Helt sjukt faktiskt! Jag är nöjd.

Vad som händer i framtiden är följande. Får besök av Jenny från Sverige, hon flyger hit 7 oktober och stannar tre veckor. Planerna är att resa runt lite, vart får vi se! Daisy ringde mig idag dessutom, himla trevligt. Hon har nu landat i Australien och började jobba idag. Hon kommer till Sydney i december så vi får se om vi träffas. Hoppas!

Idag har jag redigerat massa bilder. Så kolla på Facebook, kommer de upp idag/ikväll så är det där. Se under mitt album. Nu ska jag och Martin iväg och äta, är vrålhungrig!

Puss o kram

PS: En sång måste jag givetvis bjuda på.

Colin Hay – My Brilliant Feat
did someone call my name?
like a distant drum is beating
or is it just another dream of long ago?
I dance again I am spinning
In the light I am living
and I can feel the power rushing through my veins
once upon a time I could do no wrong
for the candle flickers, the flame is never gone

to my brilliant feat
they all pay heed
I hear the crowds roar oh so loudly

is it a game of chance
or merely circumstances
a jack to a king and back
then you have to pay to play
the world it won’t wait for you
its got its own things to do
the sun’s gotta rise and drive another night away
and as i listen to the silence
i can hear thunder in the distance

to my brilliant feat
they all pay heed
I hear the crowds roar oh so loudly

to my brilliant feat
i make grown men weep
and still my eyes grow oh so cloudy

View full post »

Kära läsare,

Lördagen passerade fort som en kebabtallrik från Billy Boys, med andra ord alldeles för fort. Surfers Paradise var en underbar plats med en fantastisk strand fylld av folk, livräddare och sand. Strålande solsken och trevliga människor mötte mig och Martin när vi kom med tåg. Jennifer, Linda och Andrew.

Fartfyllda äventyr, fika och outtömliga skratt präglade dagen, kvällen och natten. Vi inledde med en promenad på den nakna glödheta stranden som kändes så skön under våra fötter och med solen som förgyllde våra kroppar.

Tog en tur runt stan, fikade, tog en massa bilder och sen blev vi bjudna på kristalliserad islatté. Först ville jag inte smaka men tog mig i kragen och provade. Fy fan. Det var den godaste kaffedrycken som rört min tunga. Shit alltså.

Varken jag eller Martin visste det men i Surfers Paradise finns världens högsta bostadsbyggnad, 322 m alltså en meter högre än Eiffeltornet i Paris. Roligt nog har man möjligheten att köpa biljetter upp till “the top floor” vilket vi också gjorde. Matchade det precis med solnedgången. Uppe fanns där världens vackraste vy över staden, 360* runtom var det glasfönster med fri sikt vart du än såg. Helt otroligt och vilka bilder jag fick.

Där uppe var dessutom en restaurang/bar som var, ja ni gissade det, oerhört mysig och romantisk, speciellt när mörkret lagt sig över stan och i princip det enda ljuset som trängde in var stadsljuset och några väl valda softa ljuskällor. Vi experimenterade med en massa bilder och fick till många fantastiska gruppbilder på oss samtliga. Otroligt kul – dessutom är det en härlig känsla när andra uppskattar ens bilder. Och till och med kallar de för konst. Hah!

Vi stannade till nästan 20 men var tvungna att lägga på ett kol för att hinna hem till Linda och Andrew för att byta om, krogbesök väntade nämligen och denna kvällen var inte vilken som helst. Rugbymatch mellan Nya Zeeland och Australien – som endast kan liknas vid rivaliteten mellan Sverige och Finland i hockey – men flera nivåer häftigare. Hör och häpna Maria – jag har aldrig varit så trollbunden av en sport/match som vid detta tillfälle.

Slutade med seger till Nya Zeeland, 27-24, enligt min åsikt gjorda båda lagen mycket bra ifrån sig men Nya Zeeland var snäpet värre hela tiden. Dessutom har de som en “stridsdans” inför varje match vilken ger dem ett oerhört försprång rent psykologiskt. Medan Australienarna bara skakar på sina huvuden, vilket inte är coolt.

Ja vad kan jag säga. Vi är en otroligt rolig grupp i tillsammans och jag värdesätter vartenda ögonblick. Martin och jag är bjudna till Surfers Paradise så ofta vi vill, dessutom vill Jennifer att vi hälsar på i Melbourne. Och en fin grej är att vill vi – så får vi komma och fira jul tillsammans med dem.

Jag har några planer på vad jag vill göra men de är alldeles för luddiga att skriva om men det kommer. Såsom bilder. Av några anledningar kommer jag ha många många timmar de närmaste veckorna att redigera bilder, vilket jag flitit skjutit framför mig på grund av kvantiteten. Imorgon kommer jag dels skicka iväg min kamera på reparation (skiter i försäkring och allt vad det heter, den ska bara fungera)!

Killen i butiken gissade på att det kan ha kommit in smuts eller liknande under avtryckarknappen. Har ärligt talat aldrig fått ett så bra intryck från en “säljare” eller en butik. Jag köpte en zoom-lins från dem dessutom, 55-250 mm. Sen blir det lite mer leksaker.

Sen är det en sak jag inte tänker berätta om, får bli en liten surprise sen. Muhaha! Kommer hursomhelst stanna några veckor i Brisbane för enkelhetens skull till dess kameran kommer tillbaka.

Skillnaden mellan Sverige och Australien kan ibland inte bli större. En händelse igår fick mig verkligen att inse detta. Tog bilder på en gitarrist nere på stan igår, strax efteråt satte jag mig längst ned i slutet av en trappa. 30 sekunder senare sätter sig en kille en meter ifrån mig, eftersom jag är svensk misstänker jag att han tänker sno min kamera. Men han sitter där och äter sin mat. En minut senare är vi inne i världens diskussion. Visar sig att han studerar konst och älskar fotograferingar. 25 minuter sitter vi där, slutar med att jag blivit bjuden på en konstutställning och vi har bytt nummer för att ta bilder tillsammans.

Klicka här för teckningar och bilder han gjort.

Nu rackarns ska jag lägga mig men vi hörs snart återigen. Och glöm för all del inte att skriva kommentarer även om det bara är “du är ful”, “du har en snygg häck” eller “ge oss en massa jävla bilder snart istället för denna satans text du tvingar på oss!” Det håller nämligen mitt skrivande igång.

Lots of hugs and kisses
yours truly

View full post »

Press play and when the music starts begin to read

Sitting at the dinner table
A burger and chips ready
Laughing friends around me
Everything is as it should be
But just can’t stop thinking of you

Your life is not as it ought to be
It have followed you a long distance
Now it’s just right behind you
And I know what you are afraid of
Losing yourself in everything

Like a forgotten heartbeat or
When you take one too many steps in the stairs
It feels strange, you feel different
Or like that you are falling
But you have nothing to worry about

If you fall, know that I’ll be there
I will catch you in my arms
Might cry and not make my happy face
But I am strong and I’ll carry you home
Or to a place that feels safe

There are times when we all feel broken
Like shattered glass spread all over
Overrun by everyone and everything
We all get worn, dirty, used
No, none of us is like new

But tomorrow is a new day
It’s time for all the things that didn’t happen today
Tomorrow always gives us a new chance
To do what feels good and right
No worries my dear friend, everything will be alright

Text and Photo by Me
Music by Christopher O’Riley (Radiohead cover)

View full post »

Den varma förmiddagen ägnades åt att gå igenom de 600 bilder jag vid det här laget har tagit. Trixade till några gamla bilder från Ernhalls barnkalas, fick dem att se ut som najsiga vimmelbilder. Resten av förmiddagen spenderade jag med absolut inget annat förutom min tankeverksamhet. Dock satt jag med datorn i knäet vilket uppfattades som om jag var upptagen. Great success!

Martin och jag försvann ned på stan, hungriga som gamar och något shoppingsugna. Finns en surfingbutik här i stan som jag nu kan konstatera har min storlek. De tillhandahåller inget annat än slimfit enligt det trevliga butiksbiträdet vilket fick mig att köpa en t-shirt.

För att förgylla detta ögonblick inhandlades två kulor sorbetglass, lemon och raspberry som avnjöts på en bänk mitt på gågatan. I ryggändan var som en platå med vackra utslagna växter i vilka stora satans fåglar satt i. Vid flertalett tillfällen flaxade de iväg och några gånger råkade de samtidigt rycka tag i mitt hår med klorna. Ibland skulle det vara fantastisk med en väldigt portabel hagelbössa. Som en nyckelring. Hur smart är inte det?

Därefter var Martins tid kommen att finna skor med snören – eftersom han några veckor inte kom in på krogen med detta som anledning. Likt en velig kvinna som provar en sko efter den andra, storlek efter den ena, jiddrar kring allt möjligt, stod han där med mig som sitt följe. Ja, precis som ett gammalt gift par. Oh God. Efter vad som kändes som en evighet står han i kassan, de lägger skorna i en påse när jag inser: “Helvete. Jag håller inte i min påse med t-shirten. Den la jag av mig med vid bänken för 30-40 min sen.”

Med fart och liv som Blixten McQueen från Bilar såg vi platsen där glassarna försvann. Påsen var inte längre där. Svor lite högt, mest arg på mig själv, när en av killarna vid bänken drar fram en påse bakom sig. Efter några väl valda ord såsom “If I weren’t a straight guy I would give you the best kiss in the world right now” vilket ger ett snabbt svar “Thank God you are straight then.” Efter några minuters skratt med hans vänner beger vi oss iväg i vilket som nu förvandlats till spöregn.

Har fått två nya room mates från Kanada, Kaithlyn och Amanda vilka jag hade en svenskalektion med igår. Vet inte riktigt vad jag ska säga om kvalitén men de båda förstod inte hur man kan förstå ett mummel. När Kaithlyn försökte repetera vad jag sa fick hon mig att låta som en retard vilket jag inte var sen med att anmärka på.

Nåväl. Resten av kvällen umgicks vi med Jennifer, Linda och hennes make Andrew som är en riktigt trevlig kille. Vi är överbjudna till dem idag, de bor på guldkusten så vårt tåg åker om en timme. Vi ska allesammans åka runt på sightseeing. Oerhört kul och trevligt att träffa “lokalbefolkningen”.

Önskar verkligen allting är bra med er därhemma. Kram!

PS: Rubriken kommer från en annan händelse under kvällen/natten vilken jag inte hinner gå in på nu men det handlar om människor. Oväntat va?

View full post »

Five For Fighting – Superman (It’s Not Easy)

I can’t stand to fly
I’m not that naive
I’m just out to find
The better part of me

I’m more than a bird…i’m more than a plane
More than some pretty face beside a train
It’s not easy to be me

Wish that I could cry
Fall upon my knees
Find a way to lie
About a home I’ll never see

It may sound absurd…but don’t be naive
Even heroes have the right to bleed
I may be disturbed…but won’t you concede
Even heroes have the right to dream
It’s not easy to be me

Up, up and away…away from me
It’s all right…you can all sleep sound tonight
I’m not crazy…or anything…

I can’t stand to fly
I’m not that naive
Men weren’t meant to ride
With clouds between their knees

I’m only a man in a silly red sheet
Digging for kryptonite on this one way street
Only a man in a funny red sheet
Looking for special things inside of me
Inside of me
Inside me
Yeah, inside me
Inside of me

I’m only a man
In a funny red sheet
I’m only a man
Looking for a dream

I’m only a man
In a funny red sheet
And it’s not easy, hmmm, hmmm, hmmm…

Its not easy to be me

View full post »

Nyss hemkommen med taxi från färjan, hela dagen har spenderats som sagt på Moreton Island. Och vilken dag det har varit, den har varit helt och hållet fantastisk och väldigt ledig. Enda hindret är en sak som inträffade strax innan vi åkte därifrån vilken får mig att ställa frågan: Vilja eller princip?

Jag och Martin tog en taxi till färjan imorse vid nio-tiden. En kort stund senare var vi på väg med färja ut till Moreton Island som för övrigt enbart består av sand. Oerhört häftig. Båtturen tog ungefär 30 minuter sen “mellanlandade” vi en halvtimme innan vi försvann vidare ut på valturen.

Vi åkte i princip runt hela ön på jakt efter valarna och när vi väl hittade dem var de inte en, inte två – nej nej gott folk. De var tre stycken vid några tillfällen. Stora! Helt makalösa. Däremot blev jag inte förtrollad av dem, vad som fångade mina ögon var en fyr ute på en klippa vilken jag tog flera bilder av.

Kaptenen stängde av motorn och vi låg bara och gled vilket valarna tyckte verkade intressant för de kom närmre och närmre, till slut var de knappt tio meter från båten vilket var oerhört. Sådana magnifika djur. Lekfulla var de och enligt kaptenen var det länge sedan de varit så glada. De snurrade runt och joxade. Tråkigt nog eftersom min kamera är mysko (blivit värre) har den nu en fördröjning på 3-4 sek innan den tar bilden från det jag trycker av. Tjoho.

Efter ett tag började Martin må dåligt så han försvann från övre däck. Jag gick då förbi två kvinnor varav den ena utbrister på engelska med australiensk dialekt “You haven’t done anything but taking pictures, do you have any pictures of yourself?”

Nej, var mitt ärliga svar. Hon erbjöd sig att ta en bild på mig vilken till och med blev riktigt bra. Satt kvar och minglade med dessa två, Linda är en 38-årig gift kvinna från Brisbane och Jennifer är i 30-årsåldern, arbetar som webdesigner i Melbourne. Vi hade riktigt kul ett tag, Linda verkar ha en outtömlig kraft och munläder vilket gav upphov till mycket diskussion. Men bland det första hon frågade om är utifall min mamma legat med Bonjovi.

Varpå jag ser ut som ett frågetecken vilket uppfattades som om jag inte har en aning om vem han är. “Självklart har jag det, han var min favoritartist i många år!” Hon fortsatte med att berätta hur snygg han är = jag och hur hon inte ville gå fram till mig och fråga om han var min far. *skrattar*

Hursomhelst efter färjan gör vi alla fyra sällskap till baren för mingel. Mycket snack och lite alkohol, otroligt men sant. Och ännu mer prat om Bonjovi. Vet inte vad jag ska säga förutom att det är så otroligt med alla dessa möten med människor som jag är med om. Många roliga bilder kommer upp inom en snar framtid bland annat från denna dagen.

Vid kl. 18 är det kolsvart här och vid 18.30 var det dags för Linda att gå ut i det iskalla vattnet för att mata delfiner. (Fanns förresten en delfinbebis!) Vi var tvungna att stanna till det men så snart hon gick upp hann vi säga farväl och sen försvann vi på färjan.

Troligtvis ska vi möta upp dem imorgon kväll för en kul pubrunda däremot finns det tråkiga saker kring detta jag inte egentligen vill tala om, däremot kan jag avslöja att jag ser något riktigt obehagligt hända som inte har med mig att göra men som rör om mina känslor oerhört mycket. Vilja eller princip. Ärlighet. Rätt eller fel. Fuck. Människor har dock alltid sina egna viljor. Dock har jag insett precis att jag är den som är “onormal” med hänsyn till det samhälle vi idag lever i.

Jaja. Utöver det har allting varit fantastiskt och haft tur med vädret. Dessutom har vi sett skeppsvrak fulla med dykare. Men nu kära läsare ska jag ta en dusch och sen lägga mig och dö en stund. Gå upp i skaplig tid imorgon kanske? Vem vet. Hehe. Kramkram!

View full post »

En snabb notis bara för imorgon bitti kommer jag ha fullt upp. Moreton Island och valar väntar nämligen på mig så jag skriver mer nyheter om den här dagen – en annan dag.

Puss o kram

View full post »

Snart har jag varit här en vecka och det är helt otroligt hur fort tiden går och hur mycket som hinner hända fastän jag inte direkt gör nånting under dagarna. Det är verkligen helt olikt sig från därhemma, kanske inte så överdrivet mycket med människor eller livet generellt utan mer vad man gör det till.

Som jag. Har chillat, tagit det lugnt i en vecka. Semester utan att direkt gjort nånting. Och det är ganska skönt även om jag nu börjar vilja ha en någorlunda plan för framtiden. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen men planerar hursomhelst att lägga mycket tid på fotograferandet, inte bara bildtagning utan även bildredigering. Vill verkligen ta bilder som betyder nånting, inte bara en vacker vy eller en färgglad bild. Tant Vexy får komma hit och bolla idéer.

Undersöka eventuella fotoutbildningar eller kurser här i Australien ska jag göra. Finns säkerligen en hel massa vettiga saker jag kan lära mig för visst är det så jag kan ta en bra bild. Men betydelsefull bild. Nja. Och om jag kan så är de för få.

Gårdagen ägnade jag till fotografering i Brisbane’s Botanica Garden vilken är en stor och vacker stadspark med mycket fåglar. Tyvärr är det fortfarande vår vilket gör att färgerna inte kommit till sin fulla prakt ännu. På väg dit hann jag bara gå utanför vandrarhemmet sen fastnade jag i samtal med en kille från Nya Zeeland, Terry. Han och en vän var på seglingstur längsmed Australiens kust. Skulle stanna vid några större städer för att cykla.

Så fruktansvärt skön. Diskuterar våra yrken, hur han nu tröttnat på att vara metallarbetare efter 35 år vilket förövrigt verkar vara ett vanligt yrke. Meningen med livet. Vad som är viktigt för oss. Vi står där utanför och han väntar på sin vän som skulle fixa en hyrbil så de kunde ta sig till hamnen. När vännen väl kommer hoppar han ut, presenterar sig och frågar Terry med dialekt: “Is Ken coming with us to Sydney?” Terry vänder sig om, kollar på mig och menar på att det är okej. And I’m just like “No no, I’ll find something else to do. You know, I’ve only been here for a couple of days. Thanks anyway!”

Fortsätter ned till stadsparken men hinner bara gå i fem minuter innan jag än en gång fastnar i samtal. Denna gång med en trevlig tjej som delar ut lappar. Hon är i 20-årsåldern, kommer från Estland och heter Kitty. Jag har börjat presentera mig på följande sätt för alla: “My name is Ken, like in Ken and Barbie” annars tror de jag heter Kim. Hennes presentation var inte sämre den “My name is Kitty, like in Hello Kitty.” Tror ni jag kan hålla mig med min dåliga humör nästa gång jag träffar henne? Hello Kitty….

Hursomhelst. Vi pratade med varandra i säkert en timmes tid kring vad hon jobbat med, vart hon varit, mina planer som inte existerar, Scrubs, filosofi, sex, gangbang, kärlek, problem, killar och tjejer samt efternamn. Tydligen bor vi på samma vandrarhem så kanske att vi möts igen.

På kvällen var jag, Ted, Martin och en tysk kompis till honom (Christopher) på bio där vi såg “In Bruges”. Den var grym! Väldigt dämpad stämning som gav mycket till filmens karaktär men humorn var oslagbar. Vid elva traskade vi hemåt men Martin och jag stannade vid ett stort pariserhjul för att ta bilder, Ted var tvungen att lägga sig i skaplig tid. Jobbar med rekrytering för Röda Korset.

Vi tog en hel del bra och roliga bilder, trötta som få börjar vi röra oss sakta men säkert ifrån pariserhjulet när vi blir stannade av en aussie som har en egen kamera. För ovanlighetens skull fastnar vi i ett samtal. Diskuterar kameror, bilder, mobiltelefoner, gps, uteklubbar, mat och bilar. Musik! Vi har alla likadan musiksmak. Under tiden vi minglar kommer en pundare fram till oss och frågar vart närmsta stället för att droger är. P.J pekar och säger nånting varpå han försvinner iväg. Sen skrattar han lite för sig och sa han bara ville bli av med snubben, han hade ingen aning om vart man köper droger.

P.J ville skjutsa hem oss så vi gjorde följe till hans bil 20 min bort. På vägen dit berättade han om en stor festival i helgen här i Brisbane varpå han bjöd med oss ifall han skulle dit. Han ville att vi skulle få träffa hans vänner. En supertrevlig kille!

Avrapportering klar för idag. Sorry för att det blir lite utdraget men jag vill berätta så mycket.

Ha kul!

View full post »

… goes to the cinema. There is a new asian movie called “Up the Yangtze”. Before the movie begins they talk about where they come from.

- I’m from Eskilstuna in Sweden, says the swede.
- That’s a great place, the frenchman announces. I’ve been there and to Örrrebro. Old girlfriend, he explains. Hej hej, precis, puss o kram.
- Which part of France do you come from, the german asks.
- Normandie.
- Oh! That place once had beautiful beaches before us germans came there.
- You guys did what, the frenchman asked.
- Have you heard about D-day? That’s the day when Germany invaded Normandy, the swede explained.
- Ahh, alright, now I understand. Well its still quite beautiful.
- Good. As we say in Germany, it’s all fun and play until someone cries.

Everyone bursts out laughing. But the discussion about war and tyranny continues.

- We are still afraid of the romans, says the german. Julius Caesar.
The frenchman jumps in and says the germans shouldn’t be afraid of them and gives an explanation of why. When he finally says “If there are anyone we all should be afraid of it would be the swedes. Have you ever heard of Röde orm?”

For some time we were sitting there, wondering how it would’ve been like if the swedish vikings had discovered America before Columbus and that instead of english we all would speak swedish.

Ungefär så såg min kväll ut. =) Och efteråt gick vi ut till en bar där vi satt och minglade några timmar. Haha! Härliga killar. Martin och Landry. Vi ska träffas fler gånger. Martin och jag träffades när jag satt ute på “balkongen” och mixtrade med blogdesignen. Vilken jag inte får ordning på. Men han satte sig bredvid mig och käkade en pizza, när det efter en stund kommer fram att han jobbar som webdesigner. Muhaha!

Han tyckte min design såg bra ut och har jag några problem skulle jag säga till. Hursomhelst han frågade mig om jag ville följa med och kolla på den här filmen. Känns rätt coolt att man nu börjar känna igen lite folk att heja på om inte annat. Som innan vi gick ut satt jag och minglade med “pundartjejerna” från kvällen innan och när vi kom tillbaka till hostellet träffade jag på Andy, den trevliga engelsmannen.

Det där får nästan räcka för nu. Men innan måste jag säga att det var en fruktansvärd och fruktansvärt bra film vi kollade på igår. Se trailern och är ni intresserade av hur det egentligen är i Asien så se den.

Kramkram!

PS: Nu är det varmt.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Q1fFuynf-Y]

View full post »