Model Name

Canon EOS 40D

Exposure Time

21/1

F Number

16

ISO

100

Focal Length

17mm

In seven hours time my friend Veronica is leaving from Stockholm on a well deserved vacation to Thailand. She will be gone for two weeks with one of her amazing friends. All of which made me think of this picture.

It is taken in Brisbane in September 2008, only a few weeks before my beloved came to Australia for the first time. I remember that it was one of those rare nights that seems to be filled with some sort of magic. With me, were my German mate mARTin and my friendly Irish room mate James. Both of whom I miss a lot. Quite a lot to be frank. We were just strolling around the park with our cameras, trying to catch some glimpses of the night life.

Isn’t it funny how some people you meet, only for a fraction of ones life, can make such a huge impact on everything? Honestly, what would life be without friends?

Manufacturer

Canon

Model Name

Canon EOS 40D

Exposure Program

Normal Program

Exposure Time

1/50

F Number

5.6

ISO

1000

Focal Length

30mm

Metering Mode

Pattern

The last two weeks we’ve had such a bad luck regarding our journey to Western Australia and with the preparations. Every day there have been new delays which we begin to find exhausting, mostly because we are not directly responsible for these time-pushers.

Just too many things to count really and some of them are still pushing the time, like a bulldozer moving rocks ahead of it through a very long tunnel.

I am however very happy to have such wonderful friends. The above picture was actually taken more than a year ago in Brisbane when out walking with one of my best friends mARTin, whom I miss dearly and think of daily. Click here to read the blog post from last year.

It will probably take us one more day before we go on our long road trip, because of – you guessed it – unnecessary delays.

I met a lot of funny people during my time in Byron Bay. As I’ve said before, Byron is the place to be. A small surfer-hippie-new-age-city with no big food chains and no skyscrapers. One road with stores and then the beach. That’s about it.

Everyone I have met have said that Byron Bay is their favorite place in Australia, and those who says another city have in most cases not yet been to Byron Bay. The life style is just so relaxed. People are riding their bikes with surfboards attached. However I will tell you more about this place later since me and Jenny went there.

They have this very sleezy restaurant/pub/night club or just place called Cheeky Monkeys. This is where all the craziest things are happening since there are only backpackers and they/we are known to be roudy. At our hostel I met up with Lea from Germany, John the man from Canada, Sofie from Finland and then Moa – the Swedish Viking from Norrland. All of them are just amazing in all different ways, we were honestly a great group. And of course I had my comrades Martin the German game developer and Mark the Danish supermodel by my side.

One evening when we were on our way out, later on to Cheeky Monkeys, me and Moa went completely crazy. The Swedish Vikings went in front of the group, were a bit roudy, jumpy and screamy. Since we are sooo big and strong and represents Vikings very well. Ehem.

We had a great time at Cheeky Monkeys, of course, and we went there every night. It’s a place which can lower you since you see so many different things, in some aspects it’s more like a sexclub where no one cares about anything, anyone or who they go home with.

Yaddi yaddi! The day came when I were leaving Byron Bay for Brisbane to await Jennys arrival. At 07:00 I waited for the bus. It did not turn up for three hours, during which time we could not board the other bus going to Brisbane since we were not booked on that one. And I say we – because I met up with this absolutely talkative, funny and great Brazilian guy – Filippe.

He is around 29 years old, works here in Australia as a geolog since the last six months and I loved talking to him. There was not a quiet moment until we boarded the bus and both fell asleep and woke up a few hours later just 20 minutes from Brisbane.

We talked about everything between heaven and earth, about how corrupted Brazil is, how the integration works in Sweden in my opinion, and lots of other differences and we both told stories of things we’ve experienced.

One story that had had impact on him and his life… In Brazil he travelled out in the jungle with a few men to do some work. One thing they had to do was to put a device in a big pool of mud (gyttja) where the mud reached up to the chest. Filippe didn’t want to do it but a man who lived in the area said that he would.

When this man walks through the chest-deep mud Filippe yells to him “Why are you smiling man, you know you are walking through a pool filled with mud that reaches up to your chest?” The man continued to smile, he has lost almost all of his teethes during his hard life, when he screams back still smiling “I have work, I have work!”

Amazing, huh? How ignorant we are most of the time. And how disrespectful we are complaining all the time about our problems. “Should I buy a Nokia or a Sony Ericsson? I don’t know, oh my, this is difficult… I can’t decide…” Do I need to say that when it was time for them to get the device from the pool of mud, Filippe himself went in to get it?

Except for this I was instructed in how to handle some dangerous animals if I ever go to the Brazilian jungle. For instance I know now how to deal with jaguars… And no, I don’t mean the cars. Filippe told me that he had had plenty of opportunities to train his skill during his work, defending himself against jaguars by getting them scared.

If I ever see one I should instantly put my backpack on top of my head. This makes me look much bigger, more of a threat. Then I should stare at the jaguar and make noises in order to show them that I will fight them til the death. It’s easier if there is only one jaguar he told me, haha. And that they might scare you if they come from behind and even if they bite you, you should put your backpack on top of your head and scream… no shit??

Oh… I had almost forgotten about him. Michael. When me and Filippe sat there talking, waiting for the bus, I guy from last night that we met at Cheeky Monkeys came to us. He was obviously on his way to Brisbane to.

Let me tell you like this… He wanted me. Yep. Although I’m straight and told him no. I realized when we were at Cheeky Monkeys and he asked me if girls like my tongue piercing. OH! I have forgotten to tell you about that… that’ll have to wait for a new blog entry. However, and I told him that I did not know since I had not kissed anyone.

Then – he asked me if guys like it. And he looked a bit horny. Very disgusting and disturbing sight. And I told him – “NO, I am not gay. The only ones who are supposed to touch my tongue are girls (Jenny) and my dentist.” He still wanted me. Moa and Sofie had to protect me all night so he would not dare to come near me again. (They sat on both of my sides!)

And now you might understand how I felt when he came to the bus station. Fortunately he had booked a later bus, which arrived maybe ten minutes after ours had departed. Although, he caught up with us at McDonalds in Brisbane. He found us. I said good bye to Filippe and went to the hostel – but not alone. He followed me there. And the whole time he kept talking about blow jobs and that he only likes sexy people no matter which gender they are and he wondered if I had ever given a blow job. “No, since I’m NOT gay!”

At the hostel I had an argument with the girl who worked there, whom I met and came along with before, the thing was that I had booked one bed in my old room so I could be with my old pals. She told me that they don’t make reservations into certain rooms, only beds, and I told her the guy I booked with confirmed that I were to go in my old room. Whereby she called me a liar and so on. No mistake had been done from them. However, it was a good argument since I didn’t back down. Now I knew she was an evil bitch. Michael got a different room anyway! Muhaha!

My new room was packed with Swedes. Yeah, well, three anyway. Two girls and one guy. And wow… At this point I realized why I don’t miss Sweden that much. They were so typical Swedes. Just complaining all the time on everything and anything. Such a contrast compared to Filippes story.

Unfortunately I recall everything they said but I will only tell you that they complained. And on the second day I got angry and couldn’t keep my mouth shut so I told them exactly what I thought and told them about Filippes story. And that I don’t miss Sweden, because of people like them.

That – was fun and relaxing. I like being honest – especially with myself.

I have unfortunately a bit of a cold but that will pass til next breath or something. Eating strepsil and Panadol Cold & Flu, only the strongest and best things. No fun travelling if I’m sick, however I’m not more sick than I feel like. For instance, this morning after the shower I trimmed my beard, put on some clean clothes and had breakfast with my irish friend James. Think we’re going out to grab some food in an hour or two.

Okay so I might tell you a few stories from Byron Bay – the city where drugs are almost legal. Lots of people take drugs in at least one or two ways and you see people buy weed on the street in the very open. It’s a bit different. Byron Buy is however a really cozy sun-, bath- and surfertown. Everyone is so relaxed and easy to talk with. I can honestly say that I’ve met quite a few really good people there that I’m gonna stay in contact with.

After the 3,5 h long bus trip, during which me and this danish guy Mark decided that we’re gonna travel together through both Europe and America on motorbikes, we finally arrived. Checked in at the hostel and landed ourselves in the so-called sausageroom, containing only guys. We were also called the “sausageparty” by the girl in the reception.

Hostel seemed nice and we went out and had noodles at “The Noodle Box”. Absolutely fantastic food and I ate with chopsticks. Told myself I would eat the whole meal which actually went really good, both my male teachers thought I did really good. I did finish after them but just slightly.

After that we went to a club called “Cheeky Monkeys”, we had at our arrival got some food coupons where it said Coyote-tuesday! Have you seen the movie Coyote Ugly? Similar. All the employees dress up, same thing on wednesday when it was Bikini-day. That is a real backpackers place which was quite fun although people get very drunk and sleazy. We ended up there every night since we got food coupons. And on thursday it was Wet T-shirt contest. Yeah, you hear what kind of place it is. Lots of horny guys however it’s the girls which are screaming the loudest. One funny thing about that place is that you dance on the tables. That’s quite amazing! Haha!

I have bought an awesome surfer shirt which is like a second skin! White with Kawasaki-green stripes down the long sleeves. And I have bought some thongs. Yes people, they call flip-flops thongs here in Australia. Which is something completely different in other parts of the world. And I’ve realized that I don’t like sand. Have written a whole blog entry about this but I’ll publish it another day when I have nothing else to write.

Two days ago I sat on a park bench with an ice-cream and discussed life and motorbikes with an old stoned homeless drunk guy. That was quite interesting as you probably can imagine! And of course, I’ve taken lots of pictures but not like postcard pictures, more like art. We’ll see when they are uploaded.

Now I’m going to buy some food and work on me getting cured but take care!
Lots of hugs and kisses

PS: Remember me that I have to tell about jaguars and the brasilian guy.

Especially not a guy. Someone who is so in touch with himself, insightful, happy, deep and understanding at the same time not a pussy or boring. You can’t even imagine how happy I felt just by hearing these words. One thing that makes it even better, is that was the second time I heard it today.

People often call me crazy and I take that as a complimant. Life is much more interesting from the crazy side of life. I feel much better trying not to take everything too serious and try to relax some. What happen will happen, you cant decide what happens in life no matter what. Only thing you can do is to tweak the circumstances but nothing more.

And why should you feel like crap in advance because “something might happen”? One of my mottos are: “I’m happy in advance – the worst that can happen is that I’ve been unreasonably happy.”

There’s not much happening here in Brisbane right now so I am (and maybe Martin) going to Byron Bay for a week on saturday before Jenny comes here. Might work a bit on my sun tan.

If you are feeling a bit adventurous or crazy, try giving someone you don’t know a compliment. For example, last saturday when we were out clubbing a girl walks up to Sara and tells her that she has very pretty ear rings. So they chatted for a while and then said good bye.

Try – and feel how good it feels, as though it might be a bit awkward. But hey, are you going to meet this person again? Probably not. So give it a shot. The worst that can happen is that someone feels pretty or satisfied with him- or herself.

Hugs and kisses

För några dagar sedan träffade jag lustigt nog Tobias och Sara här på mitt vandrarhem. Tobias är från Nyköping och Sara från Kalmar (utan r) men de bor tillsammans i Halmstad sedan två år tillbaka. Oerhört trevliga människor och bör kunna klassas in på topplistan över sötaste paren i världen. Vi träffades iallafall i köket här för några kvällar sedan och bestämde vi skulle hitta på något.

I lördags var vi tre svenskar och en tysk ute och clubbade i Fortitude Valley, området där största delen av alla pubar och restauranger finns. Shit alltså vilken kväll! Stack ut vid åtta och första stället vi kom in på var en mörkt upplyst pub med sköna skinnsoffor och lite skräcklik interiör. Väggarna var röda och som mönster var ditklistrade röda löv.

Toaletten var i källaren, var som att gå ned i ett valv med en belysningsslinga längst ned på väggen lite dolt så det lyste upp endast golvet. Handfat? Nää, vadå handfat? Var som ett stort vinklat marmorblock som var vinklat nedåt mot väggen. Förde händerna under en kran och då kom det vatten, sen försvann det iväg längsmed väggen nånstans. Skulle tagit en bild med min nya kamera men det var andra inne på toaletten, ville inte ta risken att de misstog mig för en snuskpelle.

Ställe nummer två var en klubb som spelade House och typ ravemusik vilket jag givetvis tänkte utnyttja efter min korta karriär som ravepartajare. En kille var på dansgolvet. Sen var det några som kollade på. Vi var in och vände men jag och Sara (som för övrigt inte drack en droppe sprit på hela kvällen) blev helt crazy och tog över dansgolvet.

Första jag skulle göra var ett move som kallas för “Running man”, ser ut som att du promenerar framåt men i själva verket rör du dig bakåt. Bad move av mig. Golvet var alldeles för stickigt, jag fastnade och halvt föll omkull men jag klarade mig på något vänster, dock stukade jag foten men det hindrade inte mig och Sara från att röja. Pain is temporary, glory is forever eller vad är det man säger? Vi fick applåder. Jepp.

Två ställen senare kliver vi in på en pub för “alternativa” människor. Typ såna där sköna människor som inte dras för att klä ut sig till tjejer, väldigt stora glasögon, svart hår, 50-talskläder och annat estetiskt riktigt. Mitt hår var fruktansvärt vilket uppmuntrades av gänget så jag och Sara bytte frisyrer på varandra. Hon gjorde dessutom “mjölka tjuren” på ett sånt intensivt sätt att jag inte kunde sluta skratta. (Youtube, Stampa med Leroy) På väg ut från stället blev jag stoppad av två killar (vid två tillfällen) som blir mina bästisar för några minuter. *skrattar* Ja de finns så härliga människor. På ett annat ställe bevittnade vi vid ett biljardbord hur en man blev halvt avrunkad av en kvinna. Juh.

Haltandes från ställe till ställe hamnade vi till sist på en rockklubb. Ja. Oj. KUL! (Ken Uno Lönnström) Här kan man snacka hemtrevligt. Vi går in, några på rockgolvet, vi joinar. Innan låten, Teen Spirit av Nirvana, var färdig var vi tio personer som höll om varandra, hoppade och skrek i takt med musiken, satans hardcore! Efteråt tog alla varandra i hand och kramades en och en. Sen hade vi diverse vänner under kvällen.

Ja rockers är ett oerhört skönt släkte. Välkomnande, vill ha gemenskap och inte så inrutade. Samtliga var där för att ha kul med varandra. Vissa kanske hade lite mycket kul! *skrattar* Exempelvis tre tjejer som inte hade råd med kläder började kråma sig mot varandra i alla möjliga positioner. “Ja oj oj oj, mycket ska man då få se innan man trillar av pinnen” som farmor skulle säga.

Gårdagen ägnade jag åt att inte göra så mycket. Solade två timmar då jag insåg att jag blivit överexponerad (vit) på de bilder vi tog från kvällen jämfört med Sara och Tobias. Bilder kommer ut senare på Facebook.

Just ja. Kan berätta en rolig historia om solningen. Glad i hågen på morgonen rusade jag upp till taket där det finns cirka tio stycken solstolar, såg att samtliga utom en var upptagna men jag tog ett varv till andra sidan taket där det inte finns några stolar bara för att kolla på utsiktet, går tillbaka och tänker då att jag ska kolla om jag känner någon som solar.

Insåg på ett panikslaget ögonblick att i princip samtliga var topless. Som den gentleman jag är har jag tagit för vana att inte stirra på andras bröst och det mest underbara är att jag trots allt är van vid krissituationer. Helt cool gick jag fram till den lediga solstolen som var vinklad mot samtliga tjejer och vände på den 180* för att vinkla den mot solen istället. Smörjde in mig, la mig ned och småfnissade för mig själv eftersom jag lärt mig uppskatta den delen av mig som är duktig på krissituationer. Efter två timmars solning gick jag ned till poolen 30 min. Resten av dagen/kvällen försvann i en trötthetsdimma.

Det är vad som hänt! Ta hand om er och ha skoj. Och dagens låt gillar jag trots jag inte listat ut vad lyricsen betyder ännu för mig, hjälp mig! Kom med förslag. Vad handlar den om för dig?

“Don’t Look Away” med Joshua Radin

my eye’s reflection
windows perfection
look and you’ll see
the things I can be

the graves have passed
the moments don’t last
like the God’s of old days
that don’t see my way
what I want today

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

your stare is like a spot on the sun
I’m blind but the only one
who knows what to say to you
I say it today to you
your stare’s like a wave
breakaway
from my life in the sand
a simple plan
what I want today

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

you can’t see me now
all those games you play
I can’t know you now
I need one more day
cause I want to tell you

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
not even you (4x)

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=QHEPjU9U1dI]

Men innan jag berättar lite mer vad som händer ska jag berätta om de tidigare dagarna. Vad som hänt är att jag träffade en dansk, Mark, här på vandrarhemmet för fyra dagar sedan. Han följde med mig och Martin på bio, vi såg Tropic Thunder eller Thunder Storm nånting. Ben Stillers nya film. Var helt okej för lite ösgarv.

Utöver det har jag traskat runt, lagat lite mat (ja äntligen har jag köpt lite hit till vandrarhemmet) så har jag grejat en hel massa med kameror, teknik och vad allt det heter. Min kamera försökte vi lämna in häromdagen på Teds Cameras men de sa det skulle ta mer än tre veckor innan den var lagad. Och då var de tvungna att skicka den till Sydney. Han föreslog jag skulle gå med den till en kamerareparatör här i stan.

Väl där kollade han och sa att oavsett vad måste den skickas till Sydney, för han grejade inte med så avancerade kameror. Han tyckte vi skulle gå till Canon för de kunde säkert skicka den gratis till Sydney. Martin och jag diskuterade fram och tillbaka och jag dissar att lämna in den nu. Tar det när jag är i Sydney istället. Knappen på batterigreppet fungerar nämligen alltid.

Men men! På Teds Cameras köpte jag en ny kameraväska, stativ och en undervattenskamera. En Olympus som tål fritt fall på 2m och vattendyk på 10m. Might come in handy. Den fungerar till och med. Oerhört billigt med teknikgrejer här jämfört med Sverige. Helt sjukt faktiskt! Jag är nöjd.

Vad som händer i framtiden är följande. Får besök av Jenny från Sverige, hon flyger hit 7 oktober och stannar tre veckor. Planerna är att resa runt lite, vart får vi se! Daisy ringde mig idag dessutom, himla trevligt. Hon har nu landat i Australien och började jobba idag. Hon kommer till Sydney i december så vi får se om vi träffas. Hoppas!

Idag har jag redigerat massa bilder. Så kolla på Facebook, kommer de upp idag/ikväll så är det där. Se under mitt album. Nu ska jag och Martin iväg och äta, är vrålhungrig!

Puss o kram

PS: En sång måste jag givetvis bjuda på.

Colin Hay – My Brilliant Feat
did someone call my name?
like a distant drum is beating
or is it just another dream of long ago?
I dance again I am spinning
In the light I am living
and I can feel the power rushing through my veins
once upon a time I could do no wrong
for the candle flickers, the flame is never gone

to my brilliant feat
they all pay heed
I hear the crowds roar oh so loudly

is it a game of chance
or merely circumstances
a jack to a king and back
then you have to pay to play
the world it won’t wait for you
its got its own things to do
the sun’s gotta rise and drive another night away
and as i listen to the silence
i can hear thunder in the distance

to my brilliant feat
they all pay heed
I hear the crowds roar oh so loudly

to my brilliant feat
i make grown men weep
and still my eyes grow oh so cloudy

Martin och jag försvann ned på stan, hungriga som gamar och något shoppingsugna. Finns en surfingbutik här i stan som jag nu kan konstatera har min storlek. De tillhandahåller inget annat än slimfit enligt det trevliga butiksbiträdet vilket fick mig att köpa en t-shirt.

För att förgylla detta ögonblick inhandlades två kulor sorbetglass, lemon och raspberry som avnjöts på en bänk mitt på gågatan. I ryggändan var som en platå med vackra utslagna växter i vilka stora satans fåglar satt i. Vid flertalett tillfällen flaxade de iväg och några gånger råkade de samtidigt rycka tag i mitt hår med klorna. Ibland skulle det vara fantastisk med en väldigt portabel hagelbössa. Som en nyckelring. Hur smart är inte det?

Därefter var Martins tid kommen att finna skor med snören – eftersom han några veckor inte kom in på krogen med detta som anledning. Likt en velig kvinna som provar en sko efter den andra, storlek efter den ena, jiddrar kring allt möjligt, stod han där med mig som sitt följe. Ja, precis som ett gammalt gift par. Oh God. Efter vad som kändes som en evighet står han i kassan, de lägger skorna i en påse när jag inser: “Helvete. Jag håller inte i min påse med t-shirten. Den la jag av mig med vid bänken för 30-40 min sen.”

Med fart och liv som Blixten McQueen från Bilar såg vi platsen där glassarna försvann. Påsen var inte längre där. Svor lite högt, mest arg på mig själv, när en av killarna vid bänken drar fram en påse bakom sig. Efter några väl valda ord såsom “If I weren’t a straight guy I would give you the best kiss in the world right now” vilket ger ett snabbt svar “Thank God you are straight then.” Efter några minuters skratt med hans vänner beger vi oss iväg i vilket som nu förvandlats till spöregn.

Har fått två nya room mates från Kanada, Kaithlyn och Amanda vilka jag hade en svenskalektion med igår. Vet inte riktigt vad jag ska säga om kvalitén men de båda förstod inte hur man kan förstå ett mummel. När Kaithlyn försökte repetera vad jag sa fick hon mig att låta som en retard vilket jag inte var sen med att anmärka på.

Nåväl. Resten av kvällen umgicks vi med Jennifer, Linda och hennes make Andrew som är en riktigt trevlig kille. Vi är överbjudna till dem idag, de bor på guldkusten så vårt tåg åker om en timme. Vi ska allesammans åka runt på sightseeing. Oerhört kul och trevligt att träffa “lokalbefolkningen”.

Önskar verkligen allting är bra med er därhemma. Kram!

PS: Rubriken kommer från en annan händelse under kvällen/natten vilken jag inte hinner gå in på nu men det handlar om människor. Oväntat va?

Puss o kram

Som jag. Har chillat, tagit det lugnt i en vecka. Semester utan att direkt gjort nånting. Och det är ganska skönt även om jag nu börjar vilja ha en någorlunda plan för framtiden. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen men planerar hursomhelst att lägga mycket tid på fotograferandet, inte bara bildtagning utan även bildredigering. Vill verkligen ta bilder som betyder nånting, inte bara en vacker vy eller en färgglad bild. Tant Vexy får komma hit och bolla idéer.

Undersöka eventuella fotoutbildningar eller kurser här i Australien ska jag göra. Finns säkerligen en hel massa vettiga saker jag kan lära mig för visst är det så jag kan ta en bra bild. Men betydelsefull bild. Nja. Och om jag kan så är de för få.

Gårdagen ägnade jag till fotografering i Brisbane’s Botanica Garden vilken är en stor och vacker stadspark med mycket fåglar. Tyvärr är det fortfarande vår vilket gör att färgerna inte kommit till sin fulla prakt ännu. På väg dit hann jag bara gå utanför vandrarhemmet sen fastnade jag i samtal med en kille från Nya Zeeland, Terry. Han och en vän var på seglingstur längsmed Australiens kust. Skulle stanna vid några större städer för att cykla.

Så fruktansvärt skön. Diskuterar våra yrken, hur han nu tröttnat på att vara metallarbetare efter 35 år vilket förövrigt verkar vara ett vanligt yrke. Meningen med livet. Vad som är viktigt för oss. Vi står där utanför och han väntar på sin vän som skulle fixa en hyrbil så de kunde ta sig till hamnen. När vännen väl kommer hoppar han ut, presenterar sig och frågar Terry med dialekt: “Is Ken coming with us to Sydney?” Terry vänder sig om, kollar på mig och menar på att det är okej. And I’m just like “No no, I’ll find something else to do. You know, I’ve only been here for a couple of days. Thanks anyway!”

Fortsätter ned till stadsparken men hinner bara gå i fem minuter innan jag än en gång fastnar i samtal. Denna gång med en trevlig tjej som delar ut lappar. Hon är i 20-årsåldern, kommer från Estland och heter Kitty. Jag har börjat presentera mig på följande sätt för alla: “My name is Ken, like in Ken and Barbie” annars tror de jag heter Kim. Hennes presentation var inte sämre den “My name is Kitty, like in Hello Kitty.” Tror ni jag kan hålla mig med min dåliga humör nästa gång jag träffar henne? Hello Kitty….

Hursomhelst. Vi pratade med varandra i säkert en timmes tid kring vad hon jobbat med, vart hon varit, mina planer som inte existerar, Scrubs, filosofi, sex, gangbang, kärlek, problem, killar och tjejer samt efternamn. Tydligen bor vi på samma vandrarhem så kanske att vi möts igen.

På kvällen var jag, Ted, Martin och en tysk kompis till honom (Christopher) på bio där vi såg “In Bruges”. Den var grym! Väldigt dämpad stämning som gav mycket till filmens karaktär men humorn var oslagbar. Vid elva traskade vi hemåt men Martin och jag stannade vid ett stort pariserhjul för att ta bilder, Ted var tvungen att lägga sig i skaplig tid. Jobbar med rekrytering för Röda Korset.

Vi tog en hel del bra och roliga bilder, trötta som få börjar vi röra oss sakta men säkert ifrån pariserhjulet när vi blir stannade av en aussie som har en egen kamera. För ovanlighetens skull fastnar vi i ett samtal. Diskuterar kameror, bilder, mobiltelefoner, gps, uteklubbar, mat och bilar. Musik! Vi har alla likadan musiksmak. Under tiden vi minglar kommer en pundare fram till oss och frågar vart närmsta stället för att droger är. P.J pekar och säger nånting varpå han försvinner iväg. Sen skrattar han lite för sig och sa han bara ville bli av med snubben, han hade ingen aning om vart man köper droger.

P.J ville skjutsa hem oss så vi gjorde följe till hans bil 20 min bort. På vägen dit berättade han om en stor festival i helgen här i Brisbane varpå han bjöd med oss ifall han skulle dit. Han ville att vi skulle få träffa hans vänner. En supertrevlig kille!

Avrapportering klar för idag. Sorry för att det blir lite utdraget men jag vill berätta så mycket.

Ha kul!