hellocloud photography by Ken Lönnström

Klicka på play.

Lyssna på melodin som nu ringer i dina öron. Hör stämningen, känn efter med hela din kropp men bli för all del inte ledsen eller melankolisk. Visst, melodin kan betyda många saker men nu ikväll, denna kväll, ska du lyssna på den och det du hör är mystik, spänning och en gåva om att inte känna till morgondagen. Den bringar hopp om att livet inte enbart behöver vara ett slentrianmässigt stadie. Utan livet är det vackraste vi har. Det mest värdefulla och det blir verkligen inte mer än vad vi gör det till.

Föreställ dig följande. Dagen har bara för några timmar sedan släckts och nu finns inga spår efter en ny morgon. Luften är varm men du svettas inte, luften är samtidigt svalkande när du andas in – och ut.. Du blundar och tar djupa andetag. Bakom dina ögonlock ser du nånting vackert, du ser en person, en händelse som betytt mycket för dig och människor du saknar. Plötsligt fylls du utav känslor du inte riktigt kan förstå, de är så många på en gång. Men du känner igen en tomhet, sorg, en förlust. En tår rinner från dina nu fuktiga bildtolkar.

I nästa djupa andetag kan du känna hur din puls lugnar ned sig, dina axlar sjunker och du behöver inte längre tänka på att hålla dina ögonlock stängda, de är det iallafall. Du slappnar av och plötsligt känner du igen en till känsla – det är glädjen som sprudlar inom dig även om du ibland håller den gömd för dig själv. Tankar flödar nu fritt och du är inte längre ensam på det mörka stället under den stjärnlösa himlen i en storstad.

Du är på ett av dina favoritställen i världen, en strand, en restaurang, i ditt eller ert hem, kanske till och med i din kärleks famn? Din sorg blandas med den ofattbara glädjen du känner inom dig. Nästa tår faller inte på grund av sorg, utan av lycka. Du är så lycklig. Kanske inte alltid men innerst inne även om du ofta känner dig trasig som en oälskad porslinsdocka. Hitta lyckan, känn den. Föreställ dig vad som gör dig lycklig och varför du förtjänar att få le var dag du har kvar att leva.

Koppla lyckan till en bild, en sång eller ett citat. Skapa dig en genväg till lyckan. Om du känner dig ledsen vissa dagar så kan du lätt hitta tillbaka till den. Låt dig uppfyllas med varje andetag av den här kittlande känslan, låt den hitta sin väg till varje kroppsdel så du nästan får svårt att hålla dig för skratt. Fokusera på din genväg till lyckan.

Öppna nu ögonen. Jag sitter precis bredvid dig och ler mitt stora leende. Har kollat på dig under hela tiden du haft dina ögon slutna. Faktum är att du är aldrig ensam även om du tror det. Försök minnas genvägen till din helt egna lycka.

Kom ihåg att skratta när du är glad eller känner dig sprallig. Det är bara din kropp, själ och livet som påminner dig om varför vi lever. För att få vara glada och lyckliga.

View full post »

Ärade läsare som jag försökt trolla bort med hjälp av ett långt hopp i mitt bloggande: hej! Något mycket mer komplicerat än detta kommer jag inte åstadkomma men kan väl uttrycka mig som att jag inte riktigt vet i vilken ände jag ska börja berätta från.

Och dessutom har jag ett dilemma. Själv vill jag skriva på engelska. Dock har andra uttryckt sina önskningar om blogg på svenska vilket sätter mig i en svår sits för jag känner fler som inte kan svenska. Detta är tyvärr en situation jag brottas med och som jag inte orkat ta ett beslut kring. Också en bidragande effekt till varför jag inte skrivit, för jag vägrar att skriva långa inlägg på både svenska och engelska. Hah!

Fan. Nu blev det ett komplicerat och längre inlägg iallafall. Jaja! Vad jag ville skriva är: Vexy jag saknar dig. Självklart inte enbart, ni vet vilka ni är. =)

Bamsekramar!

PS: “Ken gillar tjejer, Ken gillar tjejer…” Ulf din knasbom. Ken gillar Tjejen, Ken gillar Tjejen, ska det va. Och fröken Vexy, jag höll vår agreement för jag skrev nämligen allt detta efter vi pratat men sedan la nätet av. Dumt va? *skrattar*

View full post »

Nu smäller det! Mitt fjärde försök till att skriva detta blogginlägg sedan igår men vartenda gång har internet fuckat upp sig vilket gjort mig oförmögen att skriva på grund av ilska relaterat till nätet. Någon som tror på det? *skrattar* Faktiskt stämmer allt utom det med ilskan, rättare sagt irritation.

För några dagar sedan träffade jag lustigt nog Tobias och Sara här på mitt vandrarhem. Tobias är från Nyköping och Sara från Kalmar (utan r) men de bor tillsammans i Halmstad sedan två år tillbaka. Oerhört trevliga människor och bör kunna klassas in på topplistan över sötaste paren i världen. Vi träffades iallafall i köket här för några kvällar sedan och bestämde vi skulle hitta på något.

I lördags var vi tre svenskar och en tysk ute och clubbade i Fortitude Valley, området där största delen av alla pubar och restauranger finns. Shit alltså vilken kväll! Stack ut vid åtta och första stället vi kom in på var en mörkt upplyst pub med sköna skinnsoffor och lite skräcklik interiör. Väggarna var röda och som mönster var ditklistrade röda löv.

Toaletten var i källaren, var som att gå ned i ett valv med en belysningsslinga längst ned på väggen lite dolt så det lyste upp endast golvet. Handfat? Nää, vadå handfat? Var som ett stort vinklat marmorblock som var vinklat nedåt mot väggen. Förde händerna under en kran och då kom det vatten, sen försvann det iväg längsmed väggen nånstans. Skulle tagit en bild med min nya kamera men det var andra inne på toaletten, ville inte ta risken att de misstog mig för en snuskpelle.

Ställe nummer två var en klubb som spelade House och typ ravemusik vilket jag givetvis tänkte utnyttja efter min korta karriär som ravepartajare. En kille var på dansgolvet. Sen var det några som kollade på. Vi var in och vände men jag och Sara (som för övrigt inte drack en droppe sprit på hela kvällen) blev helt crazy och tog över dansgolvet.

Första jag skulle göra var ett move som kallas för “Running man”, ser ut som att du promenerar framåt men i själva verket rör du dig bakåt. Bad move av mig. Golvet var alldeles för stickigt, jag fastnade och halvt föll omkull men jag klarade mig på något vänster, dock stukade jag foten men det hindrade inte mig och Sara från att röja. Pain is temporary, glory is forever eller vad är det man säger? Vi fick applåder. Jepp.

Två ställen senare kliver vi in på en pub för “alternativa” människor. Typ såna där sköna människor som inte dras för att klä ut sig till tjejer, väldigt stora glasögon, svart hår, 50-talskläder och annat estetiskt riktigt. Mitt hår var fruktansvärt vilket uppmuntrades av gänget så jag och Sara bytte frisyrer på varandra. Hon gjorde dessutom “mjölka tjuren” på ett sånt intensivt sätt att jag inte kunde sluta skratta. (Youtube, Stampa med Leroy) På väg ut från stället blev jag stoppad av två killar (vid två tillfällen) som blir mina bästisar för några minuter. *skrattar* Ja de finns så härliga människor. På ett annat ställe bevittnade vi vid ett biljardbord hur en man blev halvt avrunkad av en kvinna. Juh.

Haltandes från ställe till ställe hamnade vi till sist på en rockklubb. Ja. Oj. KUL! (Ken Uno Lönnström) Här kan man snacka hemtrevligt. Vi går in, några på rockgolvet, vi joinar. Innan låten, Teen Spirit av Nirvana, var färdig var vi tio personer som höll om varandra, hoppade och skrek i takt med musiken, satans hardcore! Efteråt tog alla varandra i hand och kramades en och en. Sen hade vi diverse vänner under kvällen.

Ja rockers är ett oerhört skönt släkte. Välkomnande, vill ha gemenskap och inte så inrutade. Samtliga var där för att ha kul med varandra. Vissa kanske hade lite mycket kul! *skrattar* Exempelvis tre tjejer som inte hade råd med kläder började kråma sig mot varandra i alla möjliga positioner. “Ja oj oj oj, mycket ska man då få se innan man trillar av pinnen” som farmor skulle säga.

Gårdagen ägnade jag åt att inte göra så mycket. Solade två timmar då jag insåg att jag blivit överexponerad (vit) på de bilder vi tog från kvällen jämfört med Sara och Tobias. Bilder kommer ut senare på Facebook.

Just ja. Kan berätta en rolig historia om solningen. Glad i hågen på morgonen rusade jag upp till taket där det finns cirka tio stycken solstolar, såg att samtliga utom en var upptagna men jag tog ett varv till andra sidan taket där det inte finns några stolar bara för att kolla på utsiktet, går tillbaka och tänker då att jag ska kolla om jag känner någon som solar.

Insåg på ett panikslaget ögonblick att i princip samtliga var topless. Som den gentleman jag är har jag tagit för vana att inte stirra på andras bröst och det mest underbara är att jag trots allt är van vid krissituationer. Helt cool gick jag fram till den lediga solstolen som var vinklad mot samtliga tjejer och vände på den 180* för att vinkla den mot solen istället. Smörjde in mig, la mig ned och småfnissade för mig själv eftersom jag lärt mig uppskatta den delen av mig som är duktig på krissituationer. Efter två timmars solning gick jag ned till poolen 30 min. Resten av dagen/kvällen försvann i en trötthetsdimma.

Det är vad som hänt! Ta hand om er och ha skoj. Och dagens låt gillar jag trots jag inte listat ut vad lyricsen betyder ännu för mig, hjälp mig! Kom med förslag. Vad handlar den om för dig?

“Don’t Look Away” med Joshua Radin

my eye’s reflection
windows perfection
look and you’ll see
the things I can be

the graves have passed
the moments don’t last
like the God’s of old days
that don’t see my way
what I want today

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

your stare is like a spot on the sun
I’m blind but the only one
who knows what to say to you
I say it today to you
your stare’s like a wave
breakaway
from my life in the sand
a simple plan
what I want today

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

you can’t see me now
all those games you play
I can’t know you now
I need one more day
cause I want to tell you

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
not even you (4x)

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=QHEPjU9U1dI]

View full post »

Hallå där!
2008-09-13 Surfers Paradise
Nu har ni rackarns ingenting att klaga på. Bilder och blogginlägg – kan väl knappast bli bättre än såhär? Logga gärna in på Facebook och skriv kommentarer, det är alltid roligt. Där har ni även en del andra övriga bilder.

Kvällen försvann himla snabbt igår. Var som att gå i ett moln för jag var så hungrig. Martin och jag bestämde oss för att käka indisk mat – vilket jag aldrig gjort.

Fy. Satan. Vad. Gott. Det klår garanterat all kina- och thaimat jag någonsin har käkat! Butter chicken beställde jag, mums fillibabba. En liten restaurang en bit utanför innerstan med en oerhört trevlig personal. Ikväll ska vi till samma område misstänker jag för att festa, eftersom det är så många “locals” där. Blir en lite annan stämning än den vanliga svinaktiga. Antingen det eller så ska vi till Fortitude Valley på oktoberfest – ölparty! Tjoho! Får se. Har ju trots allt hela dagen att bestämma oss.

En önskan som precis slog mig på käften är att jag skulle vilja befinna mig utanför min egen kropp. Förstår du, som ett spöke, en betraktare? Och vad skulle jag göra som en betraktare? Givetvis skulle jag följa mig själv en hel dag och studera vartenda ansiktsuttryck, varje rörelse vartefter jag flyttar mig.

Varför, frågar du dig. Av den enkla anledningen att jag lärt mig älska studerandet av människor. Se hur människor interagerar med varandra, vad för blickar de ger varandra och vad de betyder. En specifik rörelse innebär nånting för en människa, något helt annat för en annan. Jag är inte psykolog eller ens duktig på analyserandet men det är intressant. Roligt och annorlunda att medvetet betrakta människor.

Sitta på stan, se hur tjejer sneglar på killar, unga surfare vänder sig om när de passerar en vacker kvinna, hur människor föraktar eller tycker synd om hemlösa, hur folk reagerar på en lustig hatt eller vad som händer om man bara ler mot någon. Det finns så mycket ord inte kan beskriva.

Och det är därför jag skulle vilja betrakta mig en dag – för jag vet med mig att jag gör en hel del olika saker. Tror jag skulle vara ett intressant objekt. Ler gör jag himla mycket av olika anledningar. För att jag trivs, är lycklig, hör en bra låt eller bara känner mig levande. Kan vid vissa tillfällen få tårar i ögonen bara för att jag faktiskt mår som jag gör. Bra. Levande.

Inte alltid livet är lätt därför jag lärt mig uppskatta livet när det inte är svårast.

Du. Lyssna på dagens låt, känn och läs gärna texten till. För det är inte låten som är fantastisk, det är bokstäverna och budskapet. Kan nästan garantera att du vid låtens slut har ett leende på läpparna.

Lev livet idag och inte imorgon.

“100 years” med Five For Fighting

I’m 15 for a moment
Caught in between 10 and 20
And I’m just dreaming
Counting the ways to where you are

I’m 22 for a moment
She feels better than ever
And we’re on fire
Making our way back from Mars

15 there’s still time for you
Time to buy and time to lose
15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

I’m 33 for a moment
Still the man, but you see I’m a they
A kid on the way
A family on my mind

I’m 45 for a moment
The sea is high
And I’m heading into a crisis
Chasing the years of my life

15 there’s still time for you
Time to buy, Time to lose yourself
Within a morning star

15 I’m all right with you
15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

Half time goes by
Suddenly you’re wise
Another blink of an eye
67 is gone
The sun is getting high
We’re moving on…

I’m 99 for a moment
Dying for just another moment
And I’m just dreaming
Counting the ways to where you are

15 there’s still time for you
22 I feel her too
33 you’re on your way
Every day’s a new day…

15 there’s still time for you
Time to buy and time to choose
Hey 15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

View full post »

Anledningen till min frånvaro på bloggen de senaste dagarna är eftersom det inte hänt överdrivet mycket. Jag bor fortfarande i Brisbane och har inga planer på att röra mig de kommande 2,5 veckorna. Därefter blir det resa av.

Men innan jag berättar lite mer vad som händer ska jag berätta om de tidigare dagarna. Vad som hänt är att jag träffade en dansk, Mark, här på vandrarhemmet för fyra dagar sedan. Han följde med mig och Martin på bio, vi såg Tropic Thunder eller Thunder Storm nånting. Ben Stillers nya film. Var helt okej för lite ösgarv.

Utöver det har jag traskat runt, lagat lite mat (ja äntligen har jag köpt lite hit till vandrarhemmet) så har jag grejat en hel massa med kameror, teknik och vad allt det heter. Min kamera försökte vi lämna in häromdagen på Teds Cameras men de sa det skulle ta mer än tre veckor innan den var lagad. Och då var de tvungna att skicka den till Sydney. Han föreslog jag skulle gå med den till en kamerareparatör här i stan.

Väl där kollade han och sa att oavsett vad måste den skickas till Sydney, för han grejade inte med så avancerade kameror. Han tyckte vi skulle gå till Canon för de kunde säkert skicka den gratis till Sydney. Martin och jag diskuterade fram och tillbaka och jag dissar att lämna in den nu. Tar det när jag är i Sydney istället. Knappen på batterigreppet fungerar nämligen alltid.

Men men! På Teds Cameras köpte jag en ny kameraväska, stativ och en undervattenskamera. En Olympus som tål fritt fall på 2m och vattendyk på 10m. Might come in handy. Den fungerar till och med. Oerhört billigt med teknikgrejer här jämfört med Sverige. Helt sjukt faktiskt! Jag är nöjd.

Vad som händer i framtiden är följande. Får besök av Jenny från Sverige, hon flyger hit 7 oktober och stannar tre veckor. Planerna är att resa runt lite, vart får vi se! Daisy ringde mig idag dessutom, himla trevligt. Hon har nu landat i Australien och började jobba idag. Hon kommer till Sydney i december så vi får se om vi träffas. Hoppas!

Idag har jag redigerat massa bilder. Så kolla på Facebook, kommer de upp idag/ikväll så är det där. Se under mitt album. Nu ska jag och Martin iväg och äta, är vrålhungrig!

Puss o kram

PS: En sång måste jag givetvis bjuda på.

Colin Hay – My Brilliant Feat
did someone call my name?
like a distant drum is beating
or is it just another dream of long ago?
I dance again I am spinning
In the light I am living
and I can feel the power rushing through my veins
once upon a time I could do no wrong
for the candle flickers, the flame is never gone

to my brilliant feat
they all pay heed
I hear the crowds roar oh so loudly

is it a game of chance
or merely circumstances
a jack to a king and back
then you have to pay to play
the world it won’t wait for you
its got its own things to do
the sun’s gotta rise and drive another night away
and as i listen to the silence
i can hear thunder in the distance

to my brilliant feat
they all pay heed
I hear the crowds roar oh so loudly

to my brilliant feat
i make grown men weep
and still my eyes grow oh so cloudy

View full post »

Kära läsare,

Lördagen passerade fort som en kebabtallrik från Billy Boys, med andra ord alldeles för fort. Surfers Paradise var en underbar plats med en fantastisk strand fylld av folk, livräddare och sand. Strålande solsken och trevliga människor mötte mig och Martin när vi kom med tåg. Jennifer, Linda och Andrew.

Fartfyllda äventyr, fika och outtömliga skratt präglade dagen, kvällen och natten. Vi inledde med en promenad på den nakna glödheta stranden som kändes så skön under våra fötter och med solen som förgyllde våra kroppar.

Tog en tur runt stan, fikade, tog en massa bilder och sen blev vi bjudna på kristalliserad islatté. Först ville jag inte smaka men tog mig i kragen och provade. Fy fan. Det var den godaste kaffedrycken som rört min tunga. Shit alltså.

Varken jag eller Martin visste det men i Surfers Paradise finns världens högsta bostadsbyggnad, 322 m alltså en meter högre än Eiffeltornet i Paris. Roligt nog har man möjligheten att köpa biljetter upp till “the top floor” vilket vi också gjorde. Matchade det precis med solnedgången. Uppe fanns där världens vackraste vy över staden, 360* runtom var det glasfönster med fri sikt vart du än såg. Helt otroligt och vilka bilder jag fick.

Där uppe var dessutom en restaurang/bar som var, ja ni gissade det, oerhört mysig och romantisk, speciellt när mörkret lagt sig över stan och i princip det enda ljuset som trängde in var stadsljuset och några väl valda softa ljuskällor. Vi experimenterade med en massa bilder och fick till många fantastiska gruppbilder på oss samtliga. Otroligt kul – dessutom är det en härlig känsla när andra uppskattar ens bilder. Och till och med kallar de för konst. Hah!

Vi stannade till nästan 20 men var tvungna att lägga på ett kol för att hinna hem till Linda och Andrew för att byta om, krogbesök väntade nämligen och denna kvällen var inte vilken som helst. Rugbymatch mellan Nya Zeeland och Australien – som endast kan liknas vid rivaliteten mellan Sverige och Finland i hockey – men flera nivåer häftigare. Hör och häpna Maria – jag har aldrig varit så trollbunden av en sport/match som vid detta tillfälle.

Slutade med seger till Nya Zeeland, 27-24, enligt min åsikt gjorda båda lagen mycket bra ifrån sig men Nya Zeeland var snäpet värre hela tiden. Dessutom har de som en “stridsdans” inför varje match vilken ger dem ett oerhört försprång rent psykologiskt. Medan Australienarna bara skakar på sina huvuden, vilket inte är coolt.

Ja vad kan jag säga. Vi är en otroligt rolig grupp i tillsammans och jag värdesätter vartenda ögonblick. Martin och jag är bjudna till Surfers Paradise så ofta vi vill, dessutom vill Jennifer att vi hälsar på i Melbourne. Och en fin grej är att vill vi – så får vi komma och fira jul tillsammans med dem.

Jag har några planer på vad jag vill göra men de är alldeles för luddiga att skriva om men det kommer. Såsom bilder. Av några anledningar kommer jag ha många många timmar de närmaste veckorna att redigera bilder, vilket jag flitit skjutit framför mig på grund av kvantiteten. Imorgon kommer jag dels skicka iväg min kamera på reparation (skiter i försäkring och allt vad det heter, den ska bara fungera)!

Killen i butiken gissade på att det kan ha kommit in smuts eller liknande under avtryckarknappen. Har ärligt talat aldrig fått ett så bra intryck från en “säljare” eller en butik. Jag köpte en zoom-lins från dem dessutom, 55-250 mm. Sen blir det lite mer leksaker.

Sen är det en sak jag inte tänker berätta om, får bli en liten surprise sen. Muhaha! Kommer hursomhelst stanna några veckor i Brisbane för enkelhetens skull till dess kameran kommer tillbaka.

Skillnaden mellan Sverige och Australien kan ibland inte bli större. En händelse igår fick mig verkligen att inse detta. Tog bilder på en gitarrist nere på stan igår, strax efteråt satte jag mig längst ned i slutet av en trappa. 30 sekunder senare sätter sig en kille en meter ifrån mig, eftersom jag är svensk misstänker jag att han tänker sno min kamera. Men han sitter där och äter sin mat. En minut senare är vi inne i världens diskussion. Visar sig att han studerar konst och älskar fotograferingar. 25 minuter sitter vi där, slutar med att jag blivit bjuden på en konstutställning och vi har bytt nummer för att ta bilder tillsammans.

Klicka här för teckningar och bilder han gjort.

Nu rackarns ska jag lägga mig men vi hörs snart återigen. Och glöm för all del inte att skriva kommentarer även om det bara är “du är ful”, “du har en snygg häck” eller “ge oss en massa jävla bilder snart istället för denna satans text du tvingar på oss!” Det håller nämligen mitt skrivande igång.

Lots of hugs and kisses
yours truly

View full post »

Den varma förmiddagen ägnades åt att gå igenom de 600 bilder jag vid det här laget har tagit. Trixade till några gamla bilder från Ernhalls barnkalas, fick dem att se ut som najsiga vimmelbilder. Resten av förmiddagen spenderade jag med absolut inget annat förutom min tankeverksamhet. Dock satt jag med datorn i knäet vilket uppfattades som om jag var upptagen. Great success!

Martin och jag försvann ned på stan, hungriga som gamar och något shoppingsugna. Finns en surfingbutik här i stan som jag nu kan konstatera har min storlek. De tillhandahåller inget annat än slimfit enligt det trevliga butiksbiträdet vilket fick mig att köpa en t-shirt.

För att förgylla detta ögonblick inhandlades två kulor sorbetglass, lemon och raspberry som avnjöts på en bänk mitt på gågatan. I ryggändan var som en platå med vackra utslagna växter i vilka stora satans fåglar satt i. Vid flertalett tillfällen flaxade de iväg och några gånger råkade de samtidigt rycka tag i mitt hår med klorna. Ibland skulle det vara fantastisk med en väldigt portabel hagelbössa. Som en nyckelring. Hur smart är inte det?

Därefter var Martins tid kommen att finna skor med snören – eftersom han några veckor inte kom in på krogen med detta som anledning. Likt en velig kvinna som provar en sko efter den andra, storlek efter den ena, jiddrar kring allt möjligt, stod han där med mig som sitt följe. Ja, precis som ett gammalt gift par. Oh God. Efter vad som kändes som en evighet står han i kassan, de lägger skorna i en påse när jag inser: “Helvete. Jag håller inte i min påse med t-shirten. Den la jag av mig med vid bänken för 30-40 min sen.”

Med fart och liv som Blixten McQueen från Bilar såg vi platsen där glassarna försvann. Påsen var inte längre där. Svor lite högt, mest arg på mig själv, när en av killarna vid bänken drar fram en påse bakom sig. Efter några väl valda ord såsom “If I weren’t a straight guy I would give you the best kiss in the world right now” vilket ger ett snabbt svar “Thank God you are straight then.” Efter några minuters skratt med hans vänner beger vi oss iväg i vilket som nu förvandlats till spöregn.

Har fått två nya room mates från Kanada, Kaithlyn och Amanda vilka jag hade en svenskalektion med igår. Vet inte riktigt vad jag ska säga om kvalitén men de båda förstod inte hur man kan förstå ett mummel. När Kaithlyn försökte repetera vad jag sa fick hon mig att låta som en retard vilket jag inte var sen med att anmärka på.

Nåväl. Resten av kvällen umgicks vi med Jennifer, Linda och hennes make Andrew som är en riktigt trevlig kille. Vi är överbjudna till dem idag, de bor på guldkusten så vårt tåg åker om en timme. Vi ska allesammans åka runt på sightseeing. Oerhört kul och trevligt att träffa “lokalbefolkningen”.

Önskar verkligen allting är bra med er därhemma. Kram!

PS: Rubriken kommer från en annan händelse under kvällen/natten vilken jag inte hinner gå in på nu men det handlar om människor. Oväntat va?

View full post »

Nyss hemkommen med taxi från färjan, hela dagen har spenderats som sagt på Moreton Island. Och vilken dag det har varit, den har varit helt och hållet fantastisk och väldigt ledig. Enda hindret är en sak som inträffade strax innan vi åkte därifrån vilken får mig att ställa frågan: Vilja eller princip?

Jag och Martin tog en taxi till färjan imorse vid nio-tiden. En kort stund senare var vi på väg med färja ut till Moreton Island som för övrigt enbart består av sand. Oerhört häftig. Båtturen tog ungefär 30 minuter sen “mellanlandade” vi en halvtimme innan vi försvann vidare ut på valturen.

Vi åkte i princip runt hela ön på jakt efter valarna och när vi väl hittade dem var de inte en, inte två – nej nej gott folk. De var tre stycken vid några tillfällen. Stora! Helt makalösa. Däremot blev jag inte förtrollad av dem, vad som fångade mina ögon var en fyr ute på en klippa vilken jag tog flera bilder av.

Kaptenen stängde av motorn och vi låg bara och gled vilket valarna tyckte verkade intressant för de kom närmre och närmre, till slut var de knappt tio meter från båten vilket var oerhört. Sådana magnifika djur. Lekfulla var de och enligt kaptenen var det länge sedan de varit så glada. De snurrade runt och joxade. Tråkigt nog eftersom min kamera är mysko (blivit värre) har den nu en fördröjning på 3-4 sek innan den tar bilden från det jag trycker av. Tjoho.

Efter ett tag började Martin må dåligt så han försvann från övre däck. Jag gick då förbi två kvinnor varav den ena utbrister på engelska med australiensk dialekt “You haven’t done anything but taking pictures, do you have any pictures of yourself?”

Nej, var mitt ärliga svar. Hon erbjöd sig att ta en bild på mig vilken till och med blev riktigt bra. Satt kvar och minglade med dessa två, Linda är en 38-årig gift kvinna från Brisbane och Jennifer är i 30-årsåldern, arbetar som webdesigner i Melbourne. Vi hade riktigt kul ett tag, Linda verkar ha en outtömlig kraft och munläder vilket gav upphov till mycket diskussion. Men bland det första hon frågade om är utifall min mamma legat med Bonjovi.

Varpå jag ser ut som ett frågetecken vilket uppfattades som om jag inte har en aning om vem han är. “Självklart har jag det, han var min favoritartist i många år!” Hon fortsatte med att berätta hur snygg han är = jag och hur hon inte ville gå fram till mig och fråga om han var min far. *skrattar*

Hursomhelst efter färjan gör vi alla fyra sällskap till baren för mingel. Mycket snack och lite alkohol, otroligt men sant. Och ännu mer prat om Bonjovi. Vet inte vad jag ska säga förutom att det är så otroligt med alla dessa möten med människor som jag är med om. Många roliga bilder kommer upp inom en snar framtid bland annat från denna dagen.

Vid kl. 18 är det kolsvart här och vid 18.30 var det dags för Linda att gå ut i det iskalla vattnet för att mata delfiner. (Fanns förresten en delfinbebis!) Vi var tvungna att stanna till det men så snart hon gick upp hann vi säga farväl och sen försvann vi på färjan.

Troligtvis ska vi möta upp dem imorgon kväll för en kul pubrunda däremot finns det tråkiga saker kring detta jag inte egentligen vill tala om, däremot kan jag avslöja att jag ser något riktigt obehagligt hända som inte har med mig att göra men som rör om mina känslor oerhört mycket. Vilja eller princip. Ärlighet. Rätt eller fel. Fuck. Människor har dock alltid sina egna viljor. Dock har jag insett precis att jag är den som är “onormal” med hänsyn till det samhälle vi idag lever i.

Jaja. Utöver det har allting varit fantastiskt och haft tur med vädret. Dessutom har vi sett skeppsvrak fulla med dykare. Men nu kära läsare ska jag ta en dusch och sen lägga mig och dö en stund. Gå upp i skaplig tid imorgon kanske? Vem vet. Hehe. Kramkram!

View full post »

En snabb notis bara för imorgon bitti kommer jag ha fullt upp. Moreton Island och valar väntar nämligen på mig så jag skriver mer nyheter om den här dagen – en annan dag.

Puss o kram

View full post »

Snart har jag varit här en vecka och det är helt otroligt hur fort tiden går och hur mycket som hinner hända fastän jag inte direkt gör nånting under dagarna. Det är verkligen helt olikt sig från därhemma, kanske inte så överdrivet mycket med människor eller livet generellt utan mer vad man gör det till.

Som jag. Har chillat, tagit det lugnt i en vecka. Semester utan att direkt gjort nånting. Och det är ganska skönt även om jag nu börjar vilja ha en någorlunda plan för framtiden. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen men planerar hursomhelst att lägga mycket tid på fotograferandet, inte bara bildtagning utan även bildredigering. Vill verkligen ta bilder som betyder nånting, inte bara en vacker vy eller en färgglad bild. Tant Vexy får komma hit och bolla idéer.

Undersöka eventuella fotoutbildningar eller kurser här i Australien ska jag göra. Finns säkerligen en hel massa vettiga saker jag kan lära mig för visst är det så jag kan ta en bra bild. Men betydelsefull bild. Nja. Och om jag kan så är de för få.

Gårdagen ägnade jag till fotografering i Brisbane’s Botanica Garden vilken är en stor och vacker stadspark med mycket fåglar. Tyvärr är det fortfarande vår vilket gör att färgerna inte kommit till sin fulla prakt ännu. På väg dit hann jag bara gå utanför vandrarhemmet sen fastnade jag i samtal med en kille från Nya Zeeland, Terry. Han och en vän var på seglingstur längsmed Australiens kust. Skulle stanna vid några större städer för att cykla.

Så fruktansvärt skön. Diskuterar våra yrken, hur han nu tröttnat på att vara metallarbetare efter 35 år vilket förövrigt verkar vara ett vanligt yrke. Meningen med livet. Vad som är viktigt för oss. Vi står där utanför och han väntar på sin vän som skulle fixa en hyrbil så de kunde ta sig till hamnen. När vännen väl kommer hoppar han ut, presenterar sig och frågar Terry med dialekt: “Is Ken coming with us to Sydney?” Terry vänder sig om, kollar på mig och menar på att det är okej. And I’m just like “No no, I’ll find something else to do. You know, I’ve only been here for a couple of days. Thanks anyway!”

Fortsätter ned till stadsparken men hinner bara gå i fem minuter innan jag än en gång fastnar i samtal. Denna gång med en trevlig tjej som delar ut lappar. Hon är i 20-årsåldern, kommer från Estland och heter Kitty. Jag har börjat presentera mig på följande sätt för alla: “My name is Ken, like in Ken and Barbie” annars tror de jag heter Kim. Hennes presentation var inte sämre den “My name is Kitty, like in Hello Kitty.” Tror ni jag kan hålla mig med min dåliga humör nästa gång jag träffar henne? Hello Kitty….

Hursomhelst. Vi pratade med varandra i säkert en timmes tid kring vad hon jobbat med, vart hon varit, mina planer som inte existerar, Scrubs, filosofi, sex, gangbang, kärlek, problem, killar och tjejer samt efternamn. Tydligen bor vi på samma vandrarhem så kanske att vi möts igen.

På kvällen var jag, Ted, Martin och en tysk kompis till honom (Christopher) på bio där vi såg “In Bruges”. Den var grym! Väldigt dämpad stämning som gav mycket till filmens karaktär men humorn var oslagbar. Vid elva traskade vi hemåt men Martin och jag stannade vid ett stort pariserhjul för att ta bilder, Ted var tvungen att lägga sig i skaplig tid. Jobbar med rekrytering för Röda Korset.

Vi tog en hel del bra och roliga bilder, trötta som få börjar vi röra oss sakta men säkert ifrån pariserhjulet när vi blir stannade av en aussie som har en egen kamera. För ovanlighetens skull fastnar vi i ett samtal. Diskuterar kameror, bilder, mobiltelefoner, gps, uteklubbar, mat och bilar. Musik! Vi har alla likadan musiksmak. Under tiden vi minglar kommer en pundare fram till oss och frågar vart närmsta stället för att droger är. P.J pekar och säger nånting varpå han försvinner iväg. Sen skrattar han lite för sig och sa han bara ville bli av med snubben, han hade ingen aning om vart man köper droger.

P.J ville skjutsa hem oss så vi gjorde följe till hans bil 20 min bort. På vägen dit berättade han om en stor festival i helgen här i Brisbane varpå han bjöd med oss ifall han skulle dit. Han ville att vi skulle få träffa hans vänner. En supertrevlig kille!

Avrapportering klar för idag. Sorry för att det blir lite utdraget men jag vill berätta så mycket.

Ha kul!

View full post »