Manufacturer

Canon

Model Name

Canon EOS 40D

Exposure Program

Manual

Exposure Time

1/100

F Number

4.5

ISO

400

Focal Length

17mm

Metering Mode

Pattern

In this very moment both me and my lovely girlfriend are nervous. Don’t really know why, but it might have something with the fact that we are sitting on a airplane in less than 19 hours. Where are we going? Melbourne, in Australia, the place where beautiful graffiti colour everybodys surroundings.

St. Kilda is the place where we will live for a week or two and hopefully we’ll find some fruitpicking jobs during our stay there. We are quite mobile and can travel anywhere in order to get a job.

This is gonna be so great and wonderful. Have been waiting for this moment for some time now, since that day when I left Australia. Yesterday we asked ourselves if we were ready. But the real and true question is, is the world ready for us?

Keep in touch and don’t forget to stay happy and live like every moment is the last.

And oh by the way, to keep up the good spirit like the last time I left for Australia, I hereby give you a scenario to fantasize about.

För några dagar sedan träffade jag lustigt nog Tobias och Sara här på mitt vandrarhem. Tobias är från Nyköping och Sara från Kalmar (utan r) men de bor tillsammans i Halmstad sedan två år tillbaka. Oerhört trevliga människor och bör kunna klassas in på topplistan över sötaste paren i världen. Vi träffades iallafall i köket här för några kvällar sedan och bestämde vi skulle hitta på något.

I lördags var vi tre svenskar och en tysk ute och clubbade i Fortitude Valley, området där största delen av alla pubar och restauranger finns. Shit alltså vilken kväll! Stack ut vid åtta och första stället vi kom in på var en mörkt upplyst pub med sköna skinnsoffor och lite skräcklik interiör. Väggarna var röda och som mönster var ditklistrade röda löv.

Toaletten var i källaren, var som att gå ned i ett valv med en belysningsslinga längst ned på väggen lite dolt så det lyste upp endast golvet. Handfat? Nää, vadå handfat? Var som ett stort vinklat marmorblock som var vinklat nedåt mot väggen. Förde händerna under en kran och då kom det vatten, sen försvann det iväg längsmed väggen nånstans. Skulle tagit en bild med min nya kamera men det var andra inne på toaletten, ville inte ta risken att de misstog mig för en snuskpelle.

Ställe nummer två var en klubb som spelade House och typ ravemusik vilket jag givetvis tänkte utnyttja efter min korta karriär som ravepartajare. En kille var på dansgolvet. Sen var det några som kollade på. Vi var in och vände men jag och Sara (som för övrigt inte drack en droppe sprit på hela kvällen) blev helt crazy och tog över dansgolvet.

Första jag skulle göra var ett move som kallas för “Running man”, ser ut som att du promenerar framåt men i själva verket rör du dig bakåt. Bad move av mig. Golvet var alldeles för stickigt, jag fastnade och halvt föll omkull men jag klarade mig på något vänster, dock stukade jag foten men det hindrade inte mig och Sara från att röja. Pain is temporary, glory is forever eller vad är det man säger? Vi fick applåder. Jepp.

Två ställen senare kliver vi in på en pub för “alternativa” människor. Typ såna där sköna människor som inte dras för att klä ut sig till tjejer, väldigt stora glasögon, svart hår, 50-talskläder och annat estetiskt riktigt. Mitt hår var fruktansvärt vilket uppmuntrades av gänget så jag och Sara bytte frisyrer på varandra. Hon gjorde dessutom “mjölka tjuren” på ett sånt intensivt sätt att jag inte kunde sluta skratta. (Youtube, Stampa med Leroy) På väg ut från stället blev jag stoppad av två killar (vid två tillfällen) som blir mina bästisar för några minuter. *skrattar* Ja de finns så härliga människor. På ett annat ställe bevittnade vi vid ett biljardbord hur en man blev halvt avrunkad av en kvinna. Juh.

Haltandes från ställe till ställe hamnade vi till sist på en rockklubb. Ja. Oj. KUL! (Ken Uno Lönnström) Här kan man snacka hemtrevligt. Vi går in, några på rockgolvet, vi joinar. Innan låten, Teen Spirit av Nirvana, var färdig var vi tio personer som höll om varandra, hoppade och skrek i takt med musiken, satans hardcore! Efteråt tog alla varandra i hand och kramades en och en. Sen hade vi diverse vänner under kvällen.

Ja rockers är ett oerhört skönt släkte. Välkomnande, vill ha gemenskap och inte så inrutade. Samtliga var där för att ha kul med varandra. Vissa kanske hade lite mycket kul! *skrattar* Exempelvis tre tjejer som inte hade råd med kläder började kråma sig mot varandra i alla möjliga positioner. “Ja oj oj oj, mycket ska man då få se innan man trillar av pinnen” som farmor skulle säga.

Gårdagen ägnade jag åt att inte göra så mycket. Solade två timmar då jag insåg att jag blivit överexponerad (vit) på de bilder vi tog från kvällen jämfört med Sara och Tobias. Bilder kommer ut senare på Facebook.

Just ja. Kan berätta en rolig historia om solningen. Glad i hågen på morgonen rusade jag upp till taket där det finns cirka tio stycken solstolar, såg att samtliga utom en var upptagna men jag tog ett varv till andra sidan taket där det inte finns några stolar bara för att kolla på utsiktet, går tillbaka och tänker då att jag ska kolla om jag känner någon som solar.

Insåg på ett panikslaget ögonblick att i princip samtliga var topless. Som den gentleman jag är har jag tagit för vana att inte stirra på andras bröst och det mest underbara är att jag trots allt är van vid krissituationer. Helt cool gick jag fram till den lediga solstolen som var vinklad mot samtliga tjejer och vände på den 180* för att vinkla den mot solen istället. Smörjde in mig, la mig ned och småfnissade för mig själv eftersom jag lärt mig uppskatta den delen av mig som är duktig på krissituationer. Efter två timmars solning gick jag ned till poolen 30 min. Resten av dagen/kvällen försvann i en trötthetsdimma.

Det är vad som hänt! Ta hand om er och ha skoj. Och dagens låt gillar jag trots jag inte listat ut vad lyricsen betyder ännu för mig, hjälp mig! Kom med förslag. Vad handlar den om för dig?

“Don’t Look Away” med Joshua Radin

my eye’s reflection
windows perfection
look and you’ll see
the things I can be

the graves have passed
the moments don’t last
like the God’s of old days
that don’t see my way
what I want today

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

your stare is like a spot on the sun
I’m blind but the only one
who knows what to say to you
I say it today to you
your stare’s like a wave
breakaway
from my life in the sand
a simple plan
what I want today

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

you can’t see me now
all those games you play
I can’t know you now
I need one more day
cause I want to tell you

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
you let your mind show
hate that i’ve known
that i’ve been there before
don’t look away anymore

don’t look away, if you do than i may
no one knows truth not even you
not even you (4x)

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=QHEPjU9U1dI]

Kvällen försvann himla snabbt igår. Var som att gå i ett moln för jag var så hungrig. Martin och jag bestämde oss för att käka indisk mat – vilket jag aldrig gjort.

Fy. Satan. Vad. Gott. Det klår garanterat all kina- och thaimat jag någonsin har käkat! Butter chicken beställde jag, mums fillibabba. En liten restaurang en bit utanför innerstan med en oerhört trevlig personal. Ikväll ska vi till samma område misstänker jag för att festa, eftersom det är så många “locals” där. Blir en lite annan stämning än den vanliga svinaktiga. Antingen det eller så ska vi till Fortitude Valley på oktoberfest – ölparty! Tjoho! Får se. Har ju trots allt hela dagen att bestämma oss.

En önskan som precis slog mig på käften är att jag skulle vilja befinna mig utanför min egen kropp. Förstår du, som ett spöke, en betraktare? Och vad skulle jag göra som en betraktare? Givetvis skulle jag följa mig själv en hel dag och studera vartenda ansiktsuttryck, varje rörelse vartefter jag flyttar mig.

Varför, frågar du dig. Av den enkla anledningen att jag lärt mig älska studerandet av människor. Se hur människor interagerar med varandra, vad för blickar de ger varandra och vad de betyder. En specifik rörelse innebär nånting för en människa, något helt annat för en annan. Jag är inte psykolog eller ens duktig på analyserandet men det är intressant. Roligt och annorlunda att medvetet betrakta människor.

Sitta på stan, se hur tjejer sneglar på killar, unga surfare vänder sig om när de passerar en vacker kvinna, hur människor föraktar eller tycker synd om hemlösa, hur folk reagerar på en lustig hatt eller vad som händer om man bara ler mot någon. Det finns så mycket ord inte kan beskriva.

Och det är därför jag skulle vilja betrakta mig en dag – för jag vet med mig att jag gör en hel del olika saker. Tror jag skulle vara ett intressant objekt. Ler gör jag himla mycket av olika anledningar. För att jag trivs, är lycklig, hör en bra låt eller bara känner mig levande. Kan vid vissa tillfällen få tårar i ögonen bara för att jag faktiskt mår som jag gör. Bra. Levande.

Inte alltid livet är lätt därför jag lärt mig uppskatta livet när det inte är svårast.

Du. Lyssna på dagens låt, känn och läs gärna texten till. För det är inte låten som är fantastisk, det är bokstäverna och budskapet. Kan nästan garantera att du vid låtens slut har ett leende på läpparna.

Lev livet idag och inte imorgon.

“100 years” med Five For Fighting

I’m 15 for a moment
Caught in between 10 and 20
And I’m just dreaming
Counting the ways to where you are

I’m 22 for a moment
She feels better than ever
And we’re on fire
Making our way back from Mars

15 there’s still time for you
Time to buy and time to lose
15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

I’m 33 for a moment
Still the man, but you see I’m a they
A kid on the way
A family on my mind

I’m 45 for a moment
The sea is high
And I’m heading into a crisis
Chasing the years of my life

15 there’s still time for you
Time to buy, Time to lose yourself
Within a morning star

15 I’m all right with you
15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

Half time goes by
Suddenly you’re wise
Another blink of an eye
67 is gone
The sun is getting high
We’re moving on…

I’m 99 for a moment
Dying for just another moment
And I’m just dreaming
Counting the ways to where you are

15 there’s still time for you
22 I feel her too
33 you’re on your way
Every day’s a new day…

15 there’s still time for you
Time to buy and time to choose
Hey 15, there’s never a wish better than this
When you only got 100 years to live

Men innan jag berättar lite mer vad som händer ska jag berätta om de tidigare dagarna. Vad som hänt är att jag träffade en dansk, Mark, här på vandrarhemmet för fyra dagar sedan. Han följde med mig och Martin på bio, vi såg Tropic Thunder eller Thunder Storm nånting. Ben Stillers nya film. Var helt okej för lite ösgarv.

Utöver det har jag traskat runt, lagat lite mat (ja äntligen har jag köpt lite hit till vandrarhemmet) så har jag grejat en hel massa med kameror, teknik och vad allt det heter. Min kamera försökte vi lämna in häromdagen på Teds Cameras men de sa det skulle ta mer än tre veckor innan den var lagad. Och då var de tvungna att skicka den till Sydney. Han föreslog jag skulle gå med den till en kamerareparatör här i stan.

Väl där kollade han och sa att oavsett vad måste den skickas till Sydney, för han grejade inte med så avancerade kameror. Han tyckte vi skulle gå till Canon för de kunde säkert skicka den gratis till Sydney. Martin och jag diskuterade fram och tillbaka och jag dissar att lämna in den nu. Tar det när jag är i Sydney istället. Knappen på batterigreppet fungerar nämligen alltid.

Men men! På Teds Cameras köpte jag en ny kameraväska, stativ och en undervattenskamera. En Olympus som tål fritt fall på 2m och vattendyk på 10m. Might come in handy. Den fungerar till och med. Oerhört billigt med teknikgrejer här jämfört med Sverige. Helt sjukt faktiskt! Jag är nöjd.

Vad som händer i framtiden är följande. Får besök av Jenny från Sverige, hon flyger hit 7 oktober och stannar tre veckor. Planerna är att resa runt lite, vart får vi se! Daisy ringde mig idag dessutom, himla trevligt. Hon har nu landat i Australien och började jobba idag. Hon kommer till Sydney i december så vi får se om vi träffas. Hoppas!

Idag har jag redigerat massa bilder. Så kolla på Facebook, kommer de upp idag/ikväll så är det där. Se under mitt album. Nu ska jag och Martin iväg och äta, är vrålhungrig!

Puss o kram

PS: En sång måste jag givetvis bjuda på.

Colin Hay – My Brilliant Feat
did someone call my name?
like a distant drum is beating
or is it just another dream of long ago?
I dance again I am spinning
In the light I am living
and I can feel the power rushing through my veins
once upon a time I could do no wrong
for the candle flickers, the flame is never gone

to my brilliant feat
they all pay heed
I hear the crowds roar oh so loudly

is it a game of chance
or merely circumstances
a jack to a king and back
then you have to pay to play
the world it won’t wait for you
its got its own things to do
the sun’s gotta rise and drive another night away
and as i listen to the silence
i can hear thunder in the distance

to my brilliant feat
they all pay heed
I hear the crowds roar oh so loudly

to my brilliant feat
i make grown men weep
and still my eyes grow oh so cloudy

Sitting at the dinner table
A burger and chips ready
Laughing friends around me
Everything is as it should be
But just can’t stop thinking of you

Your life is not as it ought to be
It have followed you a long distance
Now it’s just right behind you
And I know what you are afraid of
Losing yourself in everything

Like a forgotten heartbeat or
When you take one too many steps in the stairs
It feels strange, you feel different
Or like that you are falling
But you have nothing to worry about

If you fall, know that I’ll be there
I will catch you in my arms
Might cry and not make my happy face
But I am strong and I’ll carry you home
Or to a place that feels safe

There are times when we all feel broken
Like shattered glass spread all over
Overrun by everyone and everything
We all get worn, dirty, used
No, none of us is like new

But tomorrow is a new day
It’s time for all the things that didn’t happen today
Tomorrow always gives us a new chance
To do what feels good and right
No worries my dear friend, everything will be alright

Text and Photo by Me
Music by Christopher O’Riley (Radiohead cover)

I can’t stand to fly
I’m not that naive
I’m just out to find
The better part of me

I’m more than a bird…i’m more than a plane
More than some pretty face beside a train
It’s not easy to be me

Wish that I could cry
Fall upon my knees
Find a way to lie
About a home I’ll never see

It may sound absurd…but don’t be naive
Even heroes have the right to bleed
I may be disturbed…but won’t you concede
Even heroes have the right to dream
It’s not easy to be me

Up, up and away…away from me
It’s all right…you can all sleep sound tonight
I’m not crazy…or anything…

I can’t stand to fly
I’m not that naive
Men weren’t meant to ride
With clouds between their knees

I’m only a man in a silly red sheet
Digging for kryptonite on this one way street
Only a man in a funny red sheet
Looking for special things inside of me
Inside of me
Inside me
Yeah, inside me
Inside of me

I’m only a man
In a funny red sheet
I’m only a man
Looking for a dream

I’m only a man
In a funny red sheet
And it’s not easy, hmmm, hmmm, hmmm…

Its not easy to be me

- I’m from Eskilstuna in Sweden, says the swede.
- That’s a great place, the frenchman announces. I’ve been there and to Örrrebro. Old girlfriend, he explains. Hej hej, precis, puss o kram.
- Which part of France do you come from, the german asks.
- Normandie.
- Oh! That place once had beautiful beaches before us germans came there.
- You guys did what, the frenchman asked.
- Have you heard about D-day? That’s the day when Germany invaded Normandy, the swede explained.
- Ahh, alright, now I understand. Well its still quite beautiful.
- Good. As we say in Germany, it’s all fun and play until someone cries.

Everyone bursts out laughing. But the discussion about war and tyranny continues.

- We are still afraid of the romans, says the german. Julius Caesar.
The frenchman jumps in and says the germans shouldn’t be afraid of them and gives an explanation of why. When he finally says “If there are anyone we all should be afraid of it would be the swedes. Have you ever heard of Röde orm?”

For some time we were sitting there, wondering how it would’ve been like if the swedish vikings had discovered America before Columbus and that instead of english we all would speak swedish.

Ungefär så såg min kväll ut. =) Och efteråt gick vi ut till en bar där vi satt och minglade några timmar. Haha! Härliga killar. Martin och Landry. Vi ska träffas fler gånger. Martin och jag träffades när jag satt ute på “balkongen” och mixtrade med blogdesignen. Vilken jag inte får ordning på. Men han satte sig bredvid mig och käkade en pizza, när det efter en stund kommer fram att han jobbar som webdesigner. Muhaha!

Han tyckte min design såg bra ut och har jag några problem skulle jag säga till. Hursomhelst han frågade mig om jag ville följa med och kolla på den här filmen. Känns rätt coolt att man nu börjar känna igen lite folk att heja på om inte annat. Som innan vi gick ut satt jag och minglade med “pundartjejerna” från kvällen innan och när vi kom tillbaka till hostellet träffade jag på Andy, den trevliga engelsmannen.

Det där får nästan räcka för nu. Men innan måste jag säga att det var en fruktansvärd och fruktansvärt bra film vi kollade på igår. Se trailern och är ni intresserade av hur det egentligen är i Asien så se den.

Kramkram!

PS: Nu är det varmt.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Q1fFuynf-Y]

Oj idag är det bara ett moln kring vad jag ska skriva. *skrattar* Nej jag är varken hög, berusad eller bakis. Sov inte överdrivet bra av nån anledning, därför är jag idag lite diffus. Lite kort om gårdagen hursomhelst!

Vaknade. Skrev på bloggen. Duschade. Stack till stan. Satt i solen på en bänk och lyssnade på samma härliga musik som omgav stadskärnan dagen innan. Gick faktiskt in till en Vodafone-butik men lackade ur när jag fick vänta i 30 min så jag tjappade.

Håret mitt har varit helt kaos! Tänk er fluff och tänk er mycket. Omöjligt att få skiten o lägga sig. Bestämde mig för att hitta det hårdaste vaxet i hela stan och måste säga jag är besviken på utbudet. Men gick förbi en salong och de ville fixa till mitt hår så vi kunde prova några produkter. Visst, lite lyx kan jag väl kosta på mig tänkte jag. Haha! Sen visade det sig att de inte hade några hårda vax fastän det var vad jag frågade efter. Grr. Men de plockade fram en gele så det blir väl till o prova om några mirakel sker.

Utöver det köpte jag ett halsband. Typ surfhalsband. Bilder kommer vid ett något senare tillfälle. Och för övrigt satt jag och skrev i min svarta bok resten av dagen och en stund på kvällen när några tjejer jag träffat kvällen innan ville jag skulle följa med till puben. Som den gentleman jag är ser jag naturligtvis till att damerna kommer till rätta.

Att notera är att festerna börjar typ 18 och slutar vid 1-tiden, åtminstone här på hostellet. Ganska vilda fester till och med för att vara mig. Ett blues-band var här och spelade igår kväll… grym musik! Det roliga var att några påtända killar drog fram en äldre man i 60-årsåldern från hostellet och dansade med honom. Han såg ut att ha skitkul dock var han helt slut efteråt! *skrattar*

Igår blev jag erbjuden gräs av tjejerna jag följde med ned till puben men tackade snällt nej. Sen var det ett bestämt nej med förklaringen om att det inte är min grej “Doesn’t it seem likely that I don’t want to smoke weed when I don’t even drink alcohol?” Nej det tyckte de inte. Var två helt skilda saker. Och visst så kanske det är. Still, I don’t use shortcuts to “happiness” as I’ve explained with a smile on my lips to several of those staying at the hostel.

Stack tillbaka till mitt rum tidigt under kvällen för att greja lite med blogdesign. Har en färdig design nu men för att kunna göra vissa ändringar måste jag betala, vilket känns lite fult. Grr. Får se vad jag gör. Men jag var inte ensam på rummet, det var irländarna Packi och Deagan som ockuperat. Båda var helt slut och något höga. Framåt 22-tiden fick vi två nya kamrater till rummet, Ted och… nånting. =) From England. Under en timme diskuterade dessa fyra kring priserna på gräs, piller, flytande droger och horor samt strippor.

Ted verkade hursomhelst vara en trevlig prick, låg och småpratade med mig en timme under natten. Fick reda på att han ska tatuera in Super Teds märke på röven. Haha!

Har mycket mer att berätta men det blir så fruktansvärt långa blogginlägg att läsa för er. Bläää! Idag ska jag verkligen köpa kontantkort. Over and out!

PS: Fick en ny låt på mailen från Petra. Helt sjukt bra! Tack. Lyssna på den själva här nedan.

“Everything” med Stereofuse

I remember you do you remember me too
Born on the 14th of July the smell of roses made her cry

And though you’re going far from home rest assured you’re not alone

‘Cause I would give everything that I own
I’d give you my heart and this skin and these bones
The sun the moon the earth the sky I’d never even stopped to wonder why
I would do anything
I would give everything
to be your everything

It seems like such a long long time since your body crossed my mind
But I think that you should know
it wasn’t I who had to go

‘Cause I would give everything that I own
I’d give you my love and this heart made of stone
The sun the moon the earth the sky The motorcycle that I like to ride
I would do anything
I would give everything
To be your everything

But if ever you should stray just sing along and I will play
Look into your hands I’m slipping through them like a tiny grain of sand

I remember you do you remember me too
Seems like such a long long time since I held you near and called you mine

‘Cause I would give everything that I own
I’d give you my heart and this skin and these bones
The sun the moon the earth the sky a brand new car that you and I could drive
I would do anything
I would give everything
to be your everything
Everything

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-HjQr8kHPLY]

För er som stannar hemma tillägnar jag det här klippet och föreställ er hur min flygresa kan bli. Om jag skulle få för mig att skoja till det. Löpa amok och ta över planet. Nja, det sistnämnda är inte så smart (kan ju inte flyga). Möjligtvis skulle jag kunna ta över planets vattenkokare. Eller just fan, det var ormar vi skulle döda.

Hör av mig när jag sitter i loungen på vandrarhemmet om nåt dygn eller när jag hittat till en hemlig bunker på Lost-ön där de har internet. Då kan det ioförsig ta lite längre tid, det har jag nämligen sett på TV.

Puss o kram

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=vLaX8UvVUQw]

Hursomhelst åker jag imorgon. Imorgon. Smaka på ordet. Imorgon. Det är typ ganska snart. :blond Har tyvärr inte kunnat slappna av den sista tiden, tack alla ni som försökt underlätta för mig, vilket gör att resan är för mig fortfarande overklig. Kan inte riktigt föreställa mig att om 31 h sitter jag på planet. Imorgon. Andra sidan världen.

Skräckslagen är jag inte. Det är nånting helt annat. Inte särskilt långt ifrån spänning, det okända, inte veta nånting om framtiden. Vilket ioförsig är som vanligt men oftast har man en inbillning om vad man gör under morgondagen. Vad som helst kan hända, både bra och dåliga ting. Alla överraskningar livet för med sig behöver verkligen inte vara av ondo, vilket vi annars ofta refererar till när vi tänker på plötsliga förändringar. Dödsfall är ett bra exempel. Men de positiva förändringarna behöver inte vara lika omvälvande eller förändra tillvaron på samma sätt som ett dödsfall.

Ahh! Nu ska jag sluta tjattra, väskan packar sig inte själv. Men ack vad smidigt det skulle vara… “Eyy hörru, glöm inte tandborsten va?” Men vill till sist bjuda er på en fantastiskt skön låt med härlig text, Not Quite Paradise av gruppen Bliss. Kommer från filmen Titan AE.

Glöm för all del inte att njuta av dagen och vardagsmagin. Kramkram!

To the man that leads resistance to the great unknown
No directory assistance, now your on your own
But if your looking for a new world, Just open up your eyes

Because it’s not quite paradise but it sure feels like home
Not quite paradise, we can learn to grow
It’ll be alright, no, it’s not quite paradise

Tomorrow’s an illusion, yesterday’s a dream
Today is a solution, but you gotta let her breath
If your looking for the answer, it’s right before your eyes

Although it’s not quite paradise, it sure looks like home
Not quite paradise, we are not alone
It’ll be alright, no, it’s not quite paradise

Somewhere from the edge of time
When the flow is that and run so ryhme
I’ll call you up and say we made it ok

Somewhere in the back of your mind
When will see your demons come to life
And the world just fades away, you know it’s okay

But it’s not quite paradise, but it sure feels like home
Not quite paradise, we can make this place our own
Not quite paradise, we can learn to grow

Not quite paradise, we don’t have to be alone
Not quite paradise, no, no, no no, no no
Not quite paradise, but it sure feels like home

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6hud66BbFnI]